Nu tror ni kanske att det är bloggen som har somnat, och det är ju inte helt fel tänkt. Jag hade allvarliga funderingar på att låta den somna in för gott. Min idé är att har man en blogg så ska den uppdateras, finns inget tråkigare än o uppdaterade saker. Så bloggen har varit mitt dåliga samvete.
Har fått rådet att skriva kortare och oftare. Bra råd! Det tycker jag också, men oj vad svårt det är att fatta sig kort….
Så varför Zzzzzzzzzz, kl. är 15.30 och jag har nyligen vaknat och äter lunch. Nej, nu har hon gått för långt med sina sovmornar, tänker ni. Lugn det finns en rimlig förklaring. Jag jobbar natt. Ska jobba tre nätter i rad nu på ett äldreboende i Sandbyhov. Har ett kort sommar vik. Jobbar ett antal nätter de nästkommande 2 veckorna innan det blir semester på riktigt.
Det är kul jobb och känns meningsfullt att få jobba med de äldre, har saknat det. Lite speciellt att jobba hela natten bara. Har ändå gått bättre än väntat (med tröttheten). Men har ändå svårt att förlika mig med att sova hela dagen, men jag vet att man måste. Ser det som en intressant erfarenhet att prova detta med nattjobb. Det är ju en sak nu i helgen när Marco är hemma, men jag är lite nervös för hur det ska gå att jobba, eller rättare sagt sova med barnen hemma. Men vi får se.
Så till den otroligt dåliga nyheten. Vår bil är död. Den blev bara drygt 6 månader i vår ägo. Bara att titta i backspegeln och inse att vi gjorde ett dåligt köp. Begagnade bilar är en risk och det kan man ju aldrig riktigt veta hur det hur det ska sluta, och denna gång slutade verkligen dåligt. Ca 3 mil från Norrköping dog den. Den var rejält skada innan. Den gick som en jojo in och ut på bilverkstan den sista tiden.
Så står vi där igen utan bil. Ja,vad ska man göra. Jag blir så trött.
