Gräsänka

En liten fråga bara, är det chips reklamen som myntat “fredagsmys” eller har de snott det från någon annan? Jag funderade på det bara.

Men nu är det söndagskväll och barnen ligger i sängen.Det är då ensamheten slå in. Så vad tar man till då? Ja, det blir ju datan eller TV:n. Jag har någon dum idé om att man är mer aktiv och kanske effektiv när jag sitter med datan, typ nyttigare. TV:n känns helt passivt och förslappat. Men det är ju just det man vill ha ibland, man vill inte producera eller vara nyttig, bara vara passiv och slö.

Som igår t ex. då var det andra dagen som “gräsänka”, alltså inte förförd i det fria och övergiven (har googlat ;) utan bara en fru vars man är tillfälligt bortrest….

Det hade varit en ganska intensiv dag med dubbla kalas hos kompisar, varav det ena innehöll pulka åkning som vi var med på, det var jättekul. Sedan blev vi, jag och Emanuel, inbjudna att komma och fika innan vi det var dax att hämta grabbarn på deras kalas. Alltid trevligt, men både jag och husvärdarna är rätt pratglada så kl. hann och bli 21.30 innan vi kom därifrån. Och då var det snabbt i säng med barnen och så vill jag ju bara dyka i soffan, men si det gick inte för jag skulle förbereda min bibelgrupp i kyrkan till idag. Det är bara att sätta sig med en gång för det blir inte lättare ju längre tiden går. Det tog några timmar. Sen var det soffan en stund bara för att….annars hade man ju kunnat gå och lägga sig…

Och idag var det fullt upp. Bibelgruppen “Bibelsmart” hade premiär i Pingstkyrka. Det kändes så spännande! Och jag var nervös…. Allt skulle ju klaffa,mina barn skulle fixa att gå till söndagsskolan själva,även Emanuel. Så det fick instruktioner om att ta hand om Emanuel och sköt sej  :). Och det gjorde de. Efter en hel del bön och när jag väl stod där med min lilla grupp så var jag inte nervös längre det kändes jättekul och bra. Vi pratade om “Vem är Jesus?”. Efter kyrkan var det snabbt hem och fixa mat och sedan iväg igen 50 min senare till cirkusens “julgransplundring” ja de kallar det så, fast det är det ju inte riktigt, särskilt inte i år i de nya lokalerna, det fanns ingen gran. Men det fanns massa duktiga cirkusartister, inklusive min son, som uppträdde. Leonardo och grabbacro gjorde ett farligt nr. på två stegar. Och batteriet i filmkameran tog slut innan de hann att börja..en klassiker….  typiskt. Han är så duktig på cirkus, man blir så stolt!

Vi blev kvar ett tag för det var fika och fiskdamm med godispåse. Men sen var det äntligen helg. Hem och bara vara. Det har varit en rolig helg om en intensiv. Så nästa helg bokar vi in en skön hemma helg med nattgäster till barnen. Planerar ett riktigt lördagschill…hihihi….jag är lite allergisk mot fredagsmys….

Oj, vad långt intro det blev. Jag skulle ju liksom egentligen berätta vart Marco tagit vägen.

För någon dryg vecka sedan så ramlade Marco morfar, som bor med hans mamma i Lima i Peru. Han gick på toa mitt i natten och ramlade i badrummet och kom inte upp. Hans mamma fick honom till slut till sjukhus med hjälp av en väninna. Själva fallet i sig orsakade inga allvarliga skador, men mycket snabbt blev morfar, som är 91 år, väldigt svag och åt inte. Läkarna upptäckte att han bar på en gammal urinvägsinfektion och inom några dagar fick han även lunginflammation. I onsdags morse gick han bort. Kanske inte helt oväntat med tanke på ålder och så, men varken jag eller Marco kunde tänka att han skulle dö då, så det blev lite chockartat. Kanske för att det gick så snabbt. Marfar har många gånger varit som en pappa för Marco så han har varit en mycket viktig och speciell person i hans liv. Jag kände direkt att han måste åka dit och vara med på begravningen, som i Peru sker ett par dagar efter dödsfallet. Dessutom har Marcos mamma tagit han om morfar i alla år och det har de senaste drygt 10 åren bara varit dem egentligen. Så hon blev ju väldigt chockad och ställd inför en helt ny situation. Marco kände sig väldig förvirrad och osäker på hur han skulle göra. Jobbet, vi och en massa annat som snurrade i huvudet på honom.

Hans 4 syskon var super snabba, de bokade ett flyg redan på torsdagen kl. 06.00 på morgonen och åkte till Peru. Jag försäkrade Marco om att vi kommer klara oss och nu behöver jag låna ut honom till hans mamma och syskon och kusiner i Peru, men framför allt tyckte jag att han behövde åka för sin egen skull. Det är en så märklig känsla att vara på andra sidan jorden när något sånt här händer, jag har varit med om det mer än en gång. Så sagt och gjort vi hittade ett flyg på fredagsmorgonen för honom. han kom fram i Peru samma kväll 23.00, restid 19 timmar. I går begravdes morfar, de hade väntat in Marco. Har inte hört så mycket om själva begravningen ännu. Bara det att Marco var väldigt trött efteråt.

Nu har han 2 veckor med sin familj. Ja hoppas att det kommer bli välsignade veckor. Be gärna för Marco, om beskydd men också för familjerelationerna som inte alltid varit de bästa genom åren. Förlåtelse och enhet.

En liten parentes bara. DET ÄR 30 GARDER VARMT DÄR!!!!! BUUUUUUUUU……  Jag vill inte vara här längre nu…..

Kärlekens budskap

Så var det dax idag, första skoldagen. Ska bli jättekul! Jag tycker det är roligt med data och vill gärna lära mej mer. Idag börjar jag kursen “ Information & Layout B” på Komvux. Jag läste A kursen förra hösten och tyckte den var kul och lärorik, men då var det på distans. Nu har jag 3 lektioner i veckan. Jag gillar Komvux, skulle egentligen bara läsa universitetskurser på distans, men håller mej kvar lite till på Komvux,känns tryggt :). Sedan kommer jag också läsa webbdesign på distans, det blir också jättekul men lite pirrigt, jag är rädd att det ska vara svårt.

Jag sökte flera distanskurser (fristående) på universitetet och kom in på alla tillslut, men jag ska bara välja en, vilket känns lite svårt. Det är alltid svårt att välja bort, men hör mammas ord klinga i öronen “Ta inte på dej för mycket”, och nu när jag nästan är stor så måste jag ju vara lite vis också och lära av misstagen…men det finns ju så mycket kul att göra…. :)

Nu är det flera som frågar “Vad ska du bli när du blir stor!”, t.o.m min man frågade det….

Stressa mej inte! Ok! För det första så är jag inte stor än och för det andra så finns det gott om tid, om Gud låter mej leva, så det så. Jag vill gärna hålla på med det jag tycker är kul,bara med det helst, tycker inte om massa måsten. Jag vet, vissa måsten går inte att komma ifrån och det är väl ok, det också, även om man blir less på hushållsarbete ibland. Men måsten som man inte måste göra det tycket jag inte alls om, kan välja något annat så är det väl bättre att göra det. Men det kan vara att gå i motvind och då får man försvara sig. Men jag är envis och ger inte upp, har ju försvarat mig både i tid och otid hela livet (fråga en viss närstående… hihihi) så varför ge upp nu.

Usch vad påhoppigt och försvarsaktigt det där lät. Förlåt!

Men om man skalar bort envisheten och det själviska så tror jag att att Gud har en väg och ett syfte för var och en av oss, och det är nödvändigtvis inte den enklaste eller den som de alldra flesta tar. Jag tror vi ska vara lyhörda för Han röst som leder oss, så vi inte bara klampar på i egna fotspå och som vi alltid gjort.

I Jesaja 30:21 står det:

Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så skall dina öron
höra detta ord ljuda bakom sig”Här är vägen gå på den.”

En av mina favorit bibelord. Gud lovar oss att han ska vägleda oss, men det är vi som måste vara lyhörda för hans röst och villiga att gå dit Han kallar. Det kan jag egentligen bara göra om jag är beredd att lägga mer mitt eget, inte bara tänka mej och det jag vill. (Låter kanske som raka motsatsen till det jag skrev tidigare, men det är väl det som är kampen och utmaningen). Och jag kan säga av min egen erfarenhet, det finns ingen plats så underbar som i hans öppna famn (det blev visst en sång). Men den är så sann, jag hade tänkt skriva i hans vilja, men att vila i Hans famn är ju att vara i hans vilja. Vårt första syfte är ju till gemenskap med honom, att bara få vara. När vi är i hans famn får vi smittas av Hans kärlek vilket leder fram till de bibelord jag läste idag och ville dela med mig av.

Johannes pratar om kärleken och han gör det utifrån sin erfarenhet, han har varit nära den som älskar.

1 Joh 3:17-18
Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?
Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning.

Skulle kunna citera hela Johannes brev för det är propp fullt med underbar sanning om kärleken. Men vers 17 handlar om oss,vi som lever i den här rika delen av världen. Vi har denna väldens tillgångar,men vad gör vi med det? Hur mycket delar vi ut till vår broder. Jag kämpar dagligen med den här frågan. Jag har sett fattigdomen i ansiktet, och sedan ser jag på mig själv, mitt liv…jag får inte ihop det, mitt hjärta säger nej, det här är inte rätt.

Men jag bor i det här landet, jag har växt upp i det här landet, det är inte lätt. Men Gud kallar oss att komma närmare och närmare Hans kärlek. Kanske kan jag älska lite mer för varje dag. Kärleken för min nästa kan bli lite starkare för varje dag. Kan jag komma ut ifrån mej själv?, bibelns ord kallar oss faktiskt till att dö från oss själva, dö bort från vårt ego som upptar så mycket var oss.

“Älska din nästa som dej själv”, vad betyder det? Jag har sagt det förut, att vilja och göra det högsta för din nästa. Helt emot den svenska jantelagen, du vill och önskar att grannen ska ha det bättre än du själv, bättre jobb, bättre bil, snyggare trädgård,maffigare villa, jag detta var väl lite enkelt draget men du förstår bilden.

För att dra parallellen till den fattigare delen av välden,(vi har människor i vårt land som inte har det så gott ställt också för den delen). Vill du att de ska få ha det lika bra som du? Det liv du och jag lever kanske inte ens finns i deras vildaste fantasi, deras dröm är mat för dagen, tak över huvudet, rent vatten att drick, kläder på kroppen, en mamma och en pappa eller åtminstånde någon som bryr sej. Men för att dessa människor ska kunna komma närmare sin dröm måste vi dela med oss av vår. Det är bara så. Och jag tror det är Gudomligt. Ordspråket, “det är saligare att ge än att få” tror jag är sant. Vi mår bra när vi flöda.

Vad säger vers 18, inte bara ord och fraser utan i handling. Jag vet att du har det där inne, men Gud vill att vi ska agera ut det också. Vi ligger där i Hans famn och tar emot av Hans kärlek, nåd och sanning. Nu ska vi ge vidare det vi fått, det måste få flöda annars blir det Döda havet av alltihop, vi dör, inte på det sättet som jag skrev tidigare,utan kärleken i oss dör och därmed närheten till Gud.

I 1 Joh 4:11 står det:
”Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra

vers 16 b
Gud är kärlek och den som förblir i kärleken förblir i Gud, och
Gud förblir i honom.

Vad står det? Vi är skyldiga att älska varandra. Så gör egot i oss uppror, ingen ska säga till mej vad jag ska göra, jag är inte skyldig någon något. Men Gud Han har betalat det högsta priset, Han har gett sin Son till oss för Han älskar oss så mycket, Han kallar oss sina barn. Hur mycket älskar vi honom tillbaka? Det står skrivet, du kan inte älska Gud och vandra i mörkret samtidigt, om du säger att du älskar Gud, men hatar din broder då ljuger du, säger bibeln. Så låt oss vandra i ljuset och i kärlek och sanning. Och kärlekens frukter känner vi igen, godhet, gästfrihet, mildhet, generositet, omtanke, tålamod….ect…etc

Jesus Manifestationen

Har lagt till en ny länk nere på “Intressant”

Tjebbo v.d Eijkhof bloggar om sin resa genom Sverige . Han kommer resa till alla Sveriges landskap och tala på olika ställen. Kolla om han kommer till din stad.

 

För mer info om vad Tjebbo arbetar med besök UMU Stockholm

http://www.ywamstockholm.se/

Ojdå, den var visst “under Construction”

Men har lagt till UMU Sverige i min lista på webbplatser.

Tillbaka till vardagen

Så var det dax att komma in i rutiner och tider igen. Känns bra faktiskt. Men jag har varit ganska trött, särskilt efter 18 på kvällen kommer en trötthetsvåg. Det tycker inte jag är kul för det är då man vill orka med sista rycket med barnen, läxor,läggning och sånt.

Sedan tycker jag inte om att bara tänka TV-soffa på kvällen bara för att man är så slö. Det finns så mycket annat mer uppbyggande och nyttigt att göra här hemma. Känner att jag förfallit lite på TV-fronten under lovet.

Det känns som att den här våren kommer det hända en del. Hösten har varit en form av vilotid, vilket stundvis varit så frustrerande för lilla mej som har svårt att sitta still, men jag kände att det var kallat att vara det. Redan idag får jag en liten glimt av varför. Så ofta man inte förstår saker och ting mitt när de händer och det värsta att man inte vågar och kan bara vila i det utan att bli otålig eller rastlös. Han har kontroll, det har Han alltid. Och det finns nog mycket som sker i det fördolda som vi inte ser eller förstår nu men får uppleva senare.

Så det som såg resultatlöst ut och t.o.m som att det helt gick åt fel håll, var inte det. Det gällde bara att hålla ut och vänta på rätt tid.

I Klagovisorna 3:22-26 står det så här:

“Herrens nåd är det att det inte är ute med oss,
ty det är inte slut med hans barmhärtighet.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
Herren är min del, det säger mig min själ,
därför står mitt hopp till honom.
Herren är god mot dem som väntar på honom,
mot den själ som söker honom.
Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från Herren.

Härliga vinterdagar

Man vill ju verkligen passa på att vara ute de här härliga vinterdagarna för man vet ju inte hur länge det varar. Innan man vet ordet av så är det barmark och slask.

Här kommer lite bilder från skridskodag och från pulkabacken. Pulkabacken var en isbacke så pulka behövdes faktiskt inte.

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här var faktiskt riktigt kul! Vi kunde nog åkt hur länge som helst.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

   

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jullovet…går mot sitt slut

En ledig dag kvar sedan drar det igång igen. Det har varit ett händelserikt jullov. Det har varit skönt att bara vara ledig och inte ha en massa måsten och tider som ska passas. Och andra sidan finns det ju en del måste på julen, som själva julen. Jag har kämpat med och emot julstressen så gott jag kunnat på olika plan. Jag tycker nog det gått ganska bra, eller man kan säga att det går väl något bättre för varje år som går. Och det är väl tur det att man avancerar. Tyvärr måste jag erkänna att mycket nog handlar om planering som inte alltid är starka sida,kanske därför jag drabbas av denna julstress..?
Tänkt många gånger under lovet att jag skulle skriva på bloggen men har bara inte orkat. Det känns faktiskt lättare nu när jag har lite distans. Så nu kommer allt på en gång,familjen Paz jullovs resumé:
Som sagt så hade jag planerat mat och klapp inköp bra detta år vilket gjorde att jag hade den lugnaste 23 december jag någonsin haft. Mamma kom och hon hämtade David i Linköping. Kändes kul att ha vänner härpå julen. Den 24 gick vi till kyrkan i klockartorpet på “ Julkrubba” gudstjänst. Det har vi gjort i flera år nu och det är en fin tradition.Snön detta år har ju verkligen livat upp tillvaron,vilken skillnad det blir. Har fått mej att tänka tillbaka och minnas hur det var när jag själv var liten. Tidigare har jag ibland börjat tvivla på att jag har minds rätt,var det verkligen så mycket snö vecka ut och vecka in som jag kommer ihåg? Men nu inser jag att det var så.

Barnen Paz med Salmita i Klockargården efter gudstjänsten

På julafton kom våra vänner Marco, Nohemi och Salma för att vara med och fira jul med oss.Det var extra kul eftersom det var deras första jul i Sverige. Vi hade julklappslek, julfika med glögg och pepparkakor,Kalle Anka, julbord och paketöppning. I vår familj blir det ingen tomte. Jag var rädd för tomten när jag var liten och jag har lite blandade känslor till att lura barnen.
På kvällen har man lyckliga barn och trötta nöjda vuxna. Vi avslutade kvällen med att titta på Marcos julklapp,Hulken.

 

 

Senare på juldagen åkte alla hem,men på lördagen träffades vi igen för en dag i Linköpings badhus. Vi hade med oss fika och hade en skön dag tillsammans.
Sedan kom några jobbiga mellandagar. Det var tyst, segt och deppigt..mmmmm.
Men vi försökte ladda inför nyåret då vi skulle åka till Uppsala och vara med på nyårskonferensen 09/10.
Marcos systerdotter går på bibelskolan och vi skulle få sova i hennes lägenhet. Marcos systers familj var redan där sedan några dagar och barnen såg fram emot att träffa kusinerna. Sedan hade vi tänkt åka med den hem till Köping på nyårsdagen och umgås med släkten.
På nyårsafton vaknade vi alldeles för sent efter att ha varit uppe alldeles för sent de senaste kvällarna. Vi hade tänkt åka vi 11 tiden, men det var ju bara att glömma. Vi kom väl snarare iväg vid 13-tiden. Men,men igen stress vi tar det som det är vi var ju ändå i mycket god tid till kvällsmötet.
Jag körde eftersom jag jag blir mindre stressad då…:/
E4:an var fin fram till Södertälje…de har ju så mycket snö i huvudstaden…sedan blev det värre, vid Alby började det snöa. Jag ringde min kompis i Tumba när vi passerade och sa på skoj att hon skulle vinka till oss. Hon tyckte vi kunde komma förbi och äta nygräddade pannkakor,men det hade vi ju inte tid med.
Vi var lite osäkra vilken väg vi skulle ta och vi hade ingen karta i bilen heller. Men vi konstaterade att vi nog skulle ta E18. Efter att åkt ett par timmar i minst 110 km/tim (kanske lite mer….). Känns det lite konstigt när man kommer till alla rödljus vid Tensta och Hjulsta. Efter Barkaby började det stå Västerås på skyltarna och då kändes det inte rätt. Vi skulle ha fortsatt på E4:an….
Ok,bara att vända vid närmaste avfart, det värsta jag vet när man vet att man ska åka en bra bit till innan man når målet. Så vi vänder och åker lite småvägar förbi Barkaby. Upp igen på stora vägen och man hinner just få upp lite fart, just det ett rödljus i Hjulstakorset. Jag bromsar och det händer ingenting. Under ett par sekunder gäller det att hitta på nått. släpper bromsen och provar igen,händer inget. Framför står en bil i rödljuset. Antingen kör jag rakt in i den bakifrån, inte så lockande, eller så svänger jag höger och riskerar att glida rakt ut i korsningen med korsande trafik,NEJ!,jag rattar vänster mor mitt räcket. Jag hinner tänka “vilken mardröm” snälla säg att jag vaknar NU! Inser snabbt att mardrömmen är verklighet och där sitter vi fastkilade mellan mitträcket och bilen som stod vid rödljuset. Jag visste att ingen var skadad för så kraftig var inte smällen, men …
Han i andra bilen så dok lite chockad ut och det är ju förståeligt. Han var lite upprörd och skärrad i början. Jag fick kravla mig ut genom sidorutan för att prata med honom och kolla läget. Bad honom att försöka körar fram lite men det gick inte och han vågade inte gasa på för han var rädd att bilarna skulle skadas ännu mera.
För att göra en lång historia lite kortare så kom vi loss och han tog oss till en bilverkstad några km därifrån, som var öppen på nyårsafton. Hans bil slutade med några repor??? Den bucklade plåten bucklade ut sig själv (det var en Volvo!) Vår bil gick knappt att köra p.g.a plåt som gick emot framdäcket. På bilverkstan fixade de en skadeanmälan (det var nämligen deras bil som killen hade lånat) och de bankade till vår plåt så den gick att köra. Tror man inte på Gud så vad kallar man det då??? Ja, slumpen är väl inte värdig… Nej, det här var Gud omsorg i en situation som kunde gått hur som helst.
Så vad gör vi nu? Kändes inte helt ok att fortsätta till Uppsala med en skadad bil i mörkret och med det väglaget. Åka hem igen till Norrköping? Vi hade såklart inga nyårs förberedelser hemma. Nej, jag tog och ringde min kompis i Tumba och frågade vart de skulle fira nyår. Hemma sa hon. Jag berättade vad som hänt och hon sa “kom hit! Här finns allt, mat, gottis och partystämning.” Efter ett sista övervägande styrde vi bilen mot Tumba.
Det var så skönt att komma in i värmen hos våra vänner. Hon fixade lite snacks med en gång och vi fick bara sitta och ta igen oss. Barnen var lite ledsna över att inte få träffa kusinerna men när de kom innanför dörren till Zagalerna så glömdes det bort för nu fanns det 5 andra kompisar att leka med…bättre kan det inte bli för att vara ett helt oplanerat och improviserat nyår.
Vi hade så skoj och trevligt så vi stannade i 2 dagar, vilket visade sig vara ett mycket bra val när vi senare hörde om olyckorna som varit på E4:an på nyårsdagen.

God nyårsmiddag och härligt sällskap

  

De stora barnen hade det kul vid sitt eget “nyårsbord”

  


De små satt i köket med oss

   















Man ska vara glad på nyårsafton och det blev vi verkligen till slut trotts alla märklig omständigheter….
Jag säger bara Achmed…with flem… (ok,internt skämt)
Ja, ja jag delar väl med mej då

 Efterrätt i den stora härliga soffan som rymmer ALLA barn.

Så var klockan äntligen 00.00 och på med alla kläder och ut för att smälla raketer och dricka champanj.

 

















Bli inte arg på mej nu vännen..:/

                                                                                                                                                   

GOTT NYTT ÅR 2010 ALLIHOP!

Vår prinsessa har blivit 6 år

Samma sak varje år, man pustar ut efter allt fireri och så plötsligt var den där igen, Alicias födelsedag.
Men jag är ändå glad att hon väntade, hon skulle ju enligt datum kommit på julafton…
Så en gång om året får vi ha prinsesskalas med rosa, rosa , rosa. Det är härligt! Jag tror att vi varje år har haft  Alicias kalas  just på hennes födelsedag den 5 januari. Men i år bestämde vi att ha kalaset den 6:e eftersom det var en röd dag och fler var lediga då. Men Alicia tyckte det var sååå jobbigt att vänta en hel dag och en halv (för kalaset började ju inte förens kl. 14) på att kalaset skulle börja.
Som tur var fick hon spendera större delen av födelsedagen med sin bästa kompis Amanda som också sov över på kvällen så det blev riktigt mysigt för dem båda.
Och på onsdagen var det  fullt hus med massa glada barn, några intensiva timmar och sen är det över. Man är lika glad när det är slut som när man står och förbereder allt. Men vad gör man inte för sina älskade :)!

   

Födelsedagen började förstås med sång och paket på sängen

I paketen låg det en rosa sparkcykel och en rosa prinsessklänning

Alicia med bästisen Amanda 
(Amanda vann ett pepparkakshjärta som första pris i Alicias hemmagjorda golf tävling)

 
 


Vi hade mer en ett födelsedagsbarn på kalaset. David fyllde 22 år denna dag, så han fick vara med oss och fira, nog för att det var barnkalas, men vi är väl alla barn innerst inne eller…?
Jag hade gjort en tårta till honom och barnen fick bakelser.



   












Alicia fick för sig att hon skulle äta sin bakelse med händerna? Kalaset avslutades med fiskdamm, vid det laget var alla barnen så mätta så jag vet inte om de orkade äta något godis