Gräsänka

En liten fråga bara, är det chips reklamen som myntat “fredagsmys” eller har de snott det från någon annan? Jag funderade på det bara.

Men nu är det söndagskväll och barnen ligger i sängen.Det är då ensamheten slå in. Så vad tar man till då? Ja, det blir ju datan eller TV:n. Jag har någon dum idé om att man är mer aktiv och kanske effektiv när jag sitter med datan, typ nyttigare. TV:n känns helt passivt och förslappat. Men det är ju just det man vill ha ibland, man vill inte producera eller vara nyttig, bara vara passiv och slö.

Som igår t ex. då var det andra dagen som “gräsänka”, alltså inte förförd i det fria och övergiven (har googlat ;) utan bara en fru vars man är tillfälligt bortrest….

Det hade varit en ganska intensiv dag med dubbla kalas hos kompisar, varav det ena innehöll pulka åkning som vi var med på, det var jättekul. Sedan blev vi, jag och Emanuel, inbjudna att komma och fika innan vi det var dax att hämta grabbarn på deras kalas. Alltid trevligt, men både jag och husvärdarna är rätt pratglada så kl. hann och bli 21.30 innan vi kom därifrån. Och då var det snabbt i säng med barnen och så vill jag ju bara dyka i soffan, men si det gick inte för jag skulle förbereda min bibelgrupp i kyrkan till idag. Det är bara att sätta sig med en gång för det blir inte lättare ju längre tiden går. Det tog några timmar. Sen var det soffan en stund bara för att….annars hade man ju kunnat gå och lägga sig…

Och idag var det fullt upp. Bibelgruppen “Bibelsmart” hade premiär i Pingstkyrka. Det kändes så spännande! Och jag var nervös…. Allt skulle ju klaffa,mina barn skulle fixa att gå till söndagsskolan själva,även Emanuel. Så det fick instruktioner om att ta hand om Emanuel och sköt sej  :). Och det gjorde de. Efter en hel del bön och när jag väl stod där med min lilla grupp så var jag inte nervös längre det kändes jättekul och bra. Vi pratade om “Vem är Jesus?”. Efter kyrkan var det snabbt hem och fixa mat och sedan iväg igen 50 min senare till cirkusens “julgransplundring” ja de kallar det så, fast det är det ju inte riktigt, särskilt inte i år i de nya lokalerna, det fanns ingen gran. Men det fanns massa duktiga cirkusartister, inklusive min son, som uppträdde. Leonardo och grabbacro gjorde ett farligt nr. på två stegar. Och batteriet i filmkameran tog slut innan de hann att börja..en klassiker….  typiskt. Han är så duktig på cirkus, man blir så stolt!

Vi blev kvar ett tag för det var fika och fiskdamm med godispåse. Men sen var det äntligen helg. Hem och bara vara. Det har varit en rolig helg om en intensiv. Så nästa helg bokar vi in en skön hemma helg med nattgäster till barnen. Planerar ett riktigt lördagschill…hihihi….jag är lite allergisk mot fredagsmys….

Oj, vad långt intro det blev. Jag skulle ju liksom egentligen berätta vart Marco tagit vägen.

För någon dryg vecka sedan så ramlade Marco morfar, som bor med hans mamma i Lima i Peru. Han gick på toa mitt i natten och ramlade i badrummet och kom inte upp. Hans mamma fick honom till slut till sjukhus med hjälp av en väninna. Själva fallet i sig orsakade inga allvarliga skador, men mycket snabbt blev morfar, som är 91 år, väldigt svag och åt inte. Läkarna upptäckte att han bar på en gammal urinvägsinfektion och inom några dagar fick han även lunginflammation. I onsdags morse gick han bort. Kanske inte helt oväntat med tanke på ålder och så, men varken jag eller Marco kunde tänka att han skulle dö då, så det blev lite chockartat. Kanske för att det gick så snabbt. Marfar har många gånger varit som en pappa för Marco så han har varit en mycket viktig och speciell person i hans liv. Jag kände direkt att han måste åka dit och vara med på begravningen, som i Peru sker ett par dagar efter dödsfallet. Dessutom har Marcos mamma tagit han om morfar i alla år och det har de senaste drygt 10 åren bara varit dem egentligen. Så hon blev ju väldigt chockad och ställd inför en helt ny situation. Marco kände sig väldig förvirrad och osäker på hur han skulle göra. Jobbet, vi och en massa annat som snurrade i huvudet på honom.

Hans 4 syskon var super snabba, de bokade ett flyg redan på torsdagen kl. 06.00 på morgonen och åkte till Peru. Jag försäkrade Marco om att vi kommer klara oss och nu behöver jag låna ut honom till hans mamma och syskon och kusiner i Peru, men framför allt tyckte jag att han behövde åka för sin egen skull. Det är en så märklig känsla att vara på andra sidan jorden när något sånt här händer, jag har varit med om det mer än en gång. Så sagt och gjort vi hittade ett flyg på fredagsmorgonen för honom. han kom fram i Peru samma kväll 23.00, restid 19 timmar. I går begravdes morfar, de hade väntat in Marco. Har inte hört så mycket om själva begravningen ännu. Bara det att Marco var väldigt trött efteråt.

Nu har han 2 veckor med sin familj. Ja hoppas att det kommer bli välsignade veckor. Be gärna för Marco, om beskydd men också för familjerelationerna som inte alltid varit de bästa genom åren. Förlåtelse och enhet.

En liten parentes bara. DET ÄR 30 GARDER VARMT DÄR!!!!! BUUUUUUUUU……  Jag vill inte vara här längre nu…..