En kall vecka

Vi har haft en relativt lugn vecka här. Och det beror främst på vädret. Det spöregnade i två dagar så vi kunde inte göra det program vi tänkt. I fredags var vi på ett ålderdomshem på förmiddagen. Det var så trevligt. Vi spenderade över en timma och bara pratade med de gamla. Sedan gjorde vi två draman för dem. Vi bad för dem som ville. Det var en kontrast till ett Svenskt ålderdomshem. Det hade inget att göra på dagarna. De satt bara i sina rullstolar eller i soffan eller på bänkar och tittade rakt fram. På hyllan stod en radio och spelade salsa för full volym.

Som jag skrev tidigare så är det kallt  och ruggigt höstväder här. Och husen är helt oisolerade, det drar kall luft i alla fönster och dörrspringor. Många har kaminer hemma som de eldar med ved. Det värmer upp tillfälligt men eftersom husen är så dragiga och oisolerade så håller inte värmen.

Så hos de gamla var det kallt. Bara precis bredvid kaminen var det varmt. De alldra flesta husen är gjorda av sten också och det är ju inte ett speciellt varmt material. Ett vanligt golvmaterial är kakel och jag kan säga att värmeslingor i golvet är inget de hört talas om här.

Damen som vi bor hos, bor i en lägenhet i ett 4 våningshus som är byggt i en cirkel. Så i “hålet” i mitten är det en liten innergård. Hon har inget värmesystem hemma så det är så kallt hela tiden. Jag sov i min sovsäck med tretjocka filtar över och ett överkast för att inte frysa. Det var hemskt att kliva ur sängen på morgonen. Men tack och lov så hade hon en varmvattenberedare som värms upp med en gaslåga. Det kändes lyxigt att få duscha varmt.

Men ett annat problem var att hennes lägenhet var så lyhörd. Ytterdörren var bara två tunna masonitskivor. Och hennes grannar var inte speciellt tystlåtna. På vardagarna var barnen ute på gården till tolv eller ett på morgonen. Och på lördagskvällen var det en fest i en av lägenheterna till kl. 5 på morgonen, med full musik på helat iden. Man kunde inte tro att det var sant. På söndagskvällen satt grannen som bor precis bredvid utanför sin dörr med en vän och drack och de var inte speciellt tystlåtna, vid tre på morgonen när jag vaknad till höll de fortfarande på.

Så vi har inte fått så mycket sömn denna vecka. På kvällarna har vi haft samlingar och vi brukade komma tillbaka till lägenheten vid 23-tiden.

En kväll efter att vi varit ute och gjort vårt program, åt vi kvällsmat i en lokal. Där utanför hittade vi en liten herrelös hund. Han var så söt och han frös så mycket, så jag lindade in honom i min poncho och så låg han i mitt knä resten av kvällen.

Vi försökte hitta någon som ville adoptera hunden, men de gick inte så vi fick lämna ut stackaren
i kylan igen när vi skulle åka.

På väg tillbaka till våra sängar för att sova.

I det här huset bodde pastorn som vi arbetade med under några dagar. Det var fantastisk natur här. Påminde så mycket om Sverige, t.o.m lukten.

   

Men det fanns tydliga skillnader från Sverige, som t.e.x kaktusar och apelsinträd.
Alla trädgårdar hade apelsinträd och vindruvor.

Nytt ställe

Vi är nu i Los Andes, en stad som ligger i Anderna. Vår ca 30 timmar långa bussresa hit gick över förväntan. Gud var så god mot oss att vår familj fick sitta i första klass längst ner i bussen. Det var en kupé med 9 platser som var lite bredare och rymligare än de på övervåningen. Det var så bra att ha barnen i ett “eget rum”. Det kom och gick lite personer på de övriga platserna under resans gång, ibland var vi själva.

Det är annorlunda här i Los Andes. Klimatet är som en svensk sen höst. Löven har fallit av träden och det är kallt och ruggigt. Vi har på oss alla kläder vi har, även inomhus. De har oisolerade stenhus här. Där vi är just nu har den öppen spis, men värmen går rakt ut eftersom det är oisolerat. Vår familj sover hemma hos en dam denna vecka. Hon lämnade oss sin lilla lägenhet, själv sover hon hos en väninna. Hon är ensamstående och hon är så glad att vi kommit.

Skillnaden från Sverige är dock att i trädgårdarna här har de apelsin och citronträd vinrankor och en massa andra exotiska frukter. I går var vi i en liten by längre in bland bergen. Naturen var helt fascinerande.

Man såg snö på bergen i bakgrunden. Vi fick massor av vindruvor, sista skörden. Och så fick vi valnötter från eget träd. Alla saftar och syltar, de har supergod björnbärsmarmelad t.e.x

Vi gick hus till hus och pratade med människorna som bodde där om Jesu kärlek för dem. Det är väldigt många katoliker här. I dag var vi på ett ålderdomshem och vi satt och pratade med de gamla i över en timma. Sedan gjorde vi två draman för dem. Det var verkligen mysigt. Men de hade det så kallt stackarna.

Hela eftermiddagen har det regnat här och som sagt det är iskallt, så vi fick ställa in vårt program som vi skulle gjort ute på eftermiddagen. Nu ska vi samlas och ha lovsång.

Arica, Chile

Idag är det lördag och vår vecka här är snart slut. Ikväll har vi ungdomsmöte och imorgon har vi söndagsskola på förmiddagen och gudstjänst på kvällen. Jag känner mig lite hängig idag. Jag har haft ont i halsen i några dagar och idag känner jag mig tung i huvudet och har lite ont i kroppen. Församlingen vi är hos tog i förmiddags med oss på en sightseeing tur i staden. Det var väldigt trevligt av dem. Vi åkte till några kända platser. Jag var rätt hängig och släpade mig runt bäst jag orkade. Efter maten har jag sovit och vilat. Får samla mina krafter så jag orkar göra några draman ikväll. De andra har just nu en samling med ungdomarna och berättar lite om skolan och lär dem ett drama och en dans.

Vi har blivit så väl mottagna här. Vi var efterlängtade kan man säga. Pastorn hade långt i förväg skrivit ett schema för veckan och planerat allt vi skulle göra. Han har tagit tid för bön och reflektioner vilket är mycket viktigt och det har känt väldigt bra.

Som jag skrev kort i förra inlägget så är det ett helt annat andligt klimat här. Folk är mer stressade, har inte tid och de har en högre levnadsstandard och har helt glömt bort Gud. Vi upplever också att katolicismen är starkare här. Många katoliker vill inte ha något att göra med de evangeliskt kristna.

Första dagen var vi ute i området kring kyrkan och knackade dörr. Det var tufft. Vi fick en hel del dörrar i ansiktet. Men vi hade också två personer som tog emot Kristus i sitt liv. Även om det kan kännas svårt så är det värt det. Om vi knackar på 100 dörrar och bara en öppnar och tar emot Jesus i sitt liv så är det värt det. Sedan är det ju inte alltid vi får skörda heller. Pastorn har uppmuntrat oss mycket. Som jag sa tidigare så har vi varit så välsignade i Peru med stor¨publik och människor som varit väldigt mottagliga. Så många av oss blev nog lite chockade när vi kom hit. När vi var mitt inne i stan  och gjorde vårt program var det många som passerade förbi, men inte många som stannade, några stannade en stund och gick sedan vidare. Men när vi skulle prata med dem efter programmet försvann de flesta. Pastorn berättade att förra året hade de ett annat team med ungdomar här och de var ute och evangeliserade. De hade ungefär upplevelse som oss, men de sådde många frön och församlingen fick se skörd av deras arbete länge efter att de åkt.  Det är ju uppmuntrande!

Nästan varje dag i veckan har församlingen olika samlingar hemma hos församlingsmedlemmar i olika delar av staden. I dessa områden har vi varit och gjort program varje eftermiddag. Det har varit mest barn som kommit, men en handfull vuxna har också stannat och tittat.

Ni får gärna be för oss och det arbete vi gör. Man märker direkt vilken skillnad det blir när det andliga klimatet är hårdare. Det är bara Gud som kan bryta igenom det. Be gärna för att jag snabbt ska bli frisk också och återfå krafterna. Nästa vecka har vi en värsting resa framför oss. Vi ska åka buss härifrån till Santiago och sedan vidare till Los Andes. Det är en resa på 30 timmar med buss. Be för beskydd. Chaufförerna här kör inte som i Sverige kan jag säga.

Avslutar med några bilder från Arequipa där vi var i måndags.

På bussen till Arequipa. Efter att lämnat våra saker hos Maglys släktingar åkte vi in till centrum och åt lunch på en terrass restaurang som hade utsikt över hela staden.

Kolla in bergen i bakgrunden. Den här staden behöver man minst en vecka i för att se allt fint.

Inifrån en katolsk kyrka i centrum av Arequipa. Hela gänget på busscentralen i väntan på bussen till Chile. Vi kommer spendera en hel del timmar på busscentraler de närmaste veckorna. 8 veckor kvar på vårmissionsresa….

En typisk teambild. Det gäller att få in så många som möjligt i en bil eller en minibuss.

Vi reser vidare

Vi är nu i Arica i norra Chile, ca 5 mil från gränsen till Peru. Fast vi är så nära Peru så är det stor skillnad och man kan inte ta miste på att vi nu är i ett annat land. Standarden är betydligt högre, det ser man direkt på husen och på gatorna och bilarna. Även det andliga klimatet är helt annorlunda, påminner faktiskt en del om Sverige.

Gud har verkligen välsignat vårt arbete under de två veckorna vi haft i Peru. Många människor har blivit frälsta som en direkt respons på de draman och vittnesbörd vi delat på gator och torg. Vi har alltid haft en stor publik och folk har varit mycket nyfikna och intresserade och de flesta stannar kvar och lyssnar när vi går och pratar med dem.

Förra veckan var vi i Camaná. Det var ganska fattigt i allmänhet i staden. Vi hade ca två program varje förmiddag och två varje eftermiddag. Vi åkte runt i flera förorter och även torg och marknader.

Vi hade ungdomsmöte och söndagsskola och söndagsgudstjänst. Vi har blivit mycket väl mottagna i de kyrkor som stått som värdar för oss på de olika ställena. De har försökt ge oss det bästa de kan med mycket mat och gott omhändertagande. Församlingsmedlemmarna har lagat mat åt oss och hjälpt till på alla sätt.

Varje måndag har vi en ledig dag. Det andra teamet spenderade förra veckan i Arequipa, en känd stad i Peru med många fina gamla byggnader från tiden då spanjorerna var där. Vårt team vill gärna ha vår lediga dag i Arequipa så vi också kunde få se lite av staden. Så vi åkte buss tidigt på måndagsmorgonen. Det tog 3 timmar dit. En tjej i vårt team hade släktingar där som vi fick sova hos för dagen efter reste vi till Chile. Vi kom fram till Arequipa strax innan lunch och det blev en ganska hektiskt dag med att hinna runt lite i staden och äta och försöka köpa lite saker vi behövde o.s.v. Så på kvällen när vi kom hem till Maglys släkting var vi riktigt trötta.

Varje måndag träffar vi också det andra teamet för att höra hur de haft det under veckan. Vi fick höra att de hade haft en ganska tuff vecka. de hade bott ca 30 min från Arequipa uppe i bergen. Hela teamet hade fått sova tillsammans i ett rum, de hade inget rinnande vatten och ingen toa, bara ett hål i marken. Vattnet i Arequipa var iskallt, det kommer från bergen. Bara att tvätta händerna efter att man varit på toa var en plåga, jag kan inte tänka mig hur det är att duscha i det vattnet.

Som kontrast till det så tog jag min fösta varma dusch på 4 månader i Camaná. Det var så att två av våra team kompisar fick för sig att gå in på ett hotell i staden en eftermiddag när vi hade ett par timmar ledigt, och frågade där om de kunde få duscha varmt. Killen som stod i receptionen var mycket vänlig och lät en använda badrummet i ett av hotellrummen helt gratis!

Så några dagar senare gick vi dit med familjen. Det var inte samma kille som var där men vi frågade vad det skulle kosta för oss att få duscha i deras spa. Det fanns nämligen ett litet spa eller relaxavdelning med bastu och en liten pool med eukalyptus vatten. Så vi fick betala ca 12 kr för att duscha hela familjen. Det var det verkligen värt! Det var härligt. Kalla duschar är nämligen en sak som plågar mig mest här. I Lima var det riktigt hemskt, här är vattnet inte så kallt och det är heller inte så kallt i luften här i Arica. Dessutom har badrummet här kaklade väggar, det är gammalt men det gör ändå skillnad. På de andra ställena var badrummen bara rå cement och så finns det inga toaringar nästan någon stans. Det är inte roligt att sitta direkt på porslinet. Nog med toa snack…

Här kommer lite bilder från Camaná

Vi är i ett område utanför Camaná där alla husen var byggda av en slags vass. Hela området var sandsten, super torrt. Camaná producerar ris och andra grödor. Så människor kommer från andra delar av landet och bosätter sig här för att här finns det jobb. Så det tar bara en bit mark och bygger sin hydda som de gradvis utökar med en gård som är inhägnad av vasstaket. Om de efter flera år lyckas tjäna mer pengar så bygger de ett hus av cement.

Vi gick runt i området och knackade dörr för att inbjuda till programmet som vi skulle
göra senare på eftermiddagen.

De flesta hade egna kor, hönor och kanske en gris innanför sina staket. Människorna jobbade 6 dagar i veckan på fälten. Fälten låg precis nedanför bostads området och sandstenen. Där nedanför var det grönt och fin jord. De hade bevattningskanler för att vattna fälten.

Djuren på gårdarna måste få mat. Leonardo och Luis hjälper tanten med den tunga lasten.

Lite uppvärmning först med dans. Här presenterar vi dramat “Familjen”.

Vi har hur mycket bilder som helst att visa, men den här coola bilden
på Leonardo får avsluta Camaná.

En natt på bussen

Framme i Camaná. Vi åkte från Lima igår kväll kl.21.45 och vi kom fram imorse vid 9-tiden. Bussen var helt ok, bekväm. Sätet gick att fälla bak rejält och det fanns ett stöd för benen för att göra det bekvämare. Det enda var att chauffören körde som en galning vilket inte är ovanligt alls här i Peru. Så i varje kurva flög jag upp från min lätta sömn och trodde att vi skulle välta. Det var ganska skräckinjagande faktiskt. Så det blev ingen sammanhållen sömn precis, och det var jag inte ensam om.

Camaná är en liten stad som ligger ca 3 timmar från Arequipa. Arequipa är en känd stad i Peru och alla säger att det är jätte fint där. Men vi fick alltså kliva av bussen tidigare och det andra teamet fortsatte till Arequipa och de kommer spendera sin vecka där.

Bussen släppte av oss på en gata mitt i stan, det var ingen hållplats precis. Och där stod vi på trottoaren och igen kom och hämtade oss. Vi fick vänta minst 45 min på att bli upphämtade.  Det visade sig att pastorn är på resa och kommer tillbaka imorgon och församlings medlemmarna kunde inte tro på att vi skulle komma förens de såg det…

Så det fanns inget förberett när vi kom till kyrkan. Vi satt och väntade ytterligare en timma på att få veta vad som skulle hända. Vi började bli ganska hungriga också. Vi fick en lite macka på bussen på kvällen bara. Så vid 11.30- tiden hade de gjort frukost åt oss. Frallor med fetaost och ”drickgröt” (avena), det är lös havregrynsgröt som serveras i mugg så man dricker den, med massor av socker. Det är väldigt vanlig frukost här och det fick vi hela förra veckan också.

Ikväll har de bönemöte som vi ska delta i med kort predikan. Sedan vet vi inte mer, förens pastorn kommer imorgon, vad vi ska jobba med resten av veckan.

Fler bilder från Lima

 

  

Vi är i ett gathörn vid en väldigt trafikerad gata, just när ungdomarna kommer från skolan. Här väntar vi på att börja med vårt program.

Vi startar alltid upp med ett dragplåster i form av en dans.

Vi har ett program på 20 till 30 min där vi har blandat drama och vittnesbörd. Det var alltid massor med folk som stannade och tittade.

Många människor ville prata med oss och höll sig kvar ett bra tag efter.

Här är vi på ett annat ställe, precis vid kanten av en marknad.

Barnen var med nästan jämt. Alicia stannade kvar i kyrkan några gånger och lekte med en jämngammal pojke som bodde där. De tycker det är kul att vara med och särskilt Leonardo är aktiv i att dela ut traktat och han är även med i några draman och han håller på att lära sig danserna. Alicia tycker om att härma rörelserna i dramana.

Här presenterar Magly dramat “muñecos”, dockorna. Marco är Gud, jag och Katie är muñecas och Emeth är djävulen. Dramat visar hur den onde försöker dra oss bort från Gud och influera våra liv med ondska, droger och annat.

 

 

Här kommer några bilder från kvarteret där vi bodde.

En vecka i Lima

Första veckan av missionsresan avslutad. Vi har bott i en kyrka i Lima denna vecka. Vi har samarbetat med pastorn och några av ungdomarna i kyrkan. Varje dag har vi gjort 2 “gatusatsningar”. Vilket innebär att vi gått till en marknad eller ett gathörn där vi gjort flera draman, danser och vittnesbörd. Mycket folk har samlats varje gång och tittat och lyssnat på vad vi har att säga. Efteråt går vi och pratar med människorna som lyssnat. Väldigt många, för att inte säga de flesta är väldigt positiva och flera har blivit djupt berörda. En handfull har tagit emot Kristus denna vecka, varav en man kom till alla möten vi hade i kyrkan och hans liv var verkligen förvandlat. Wow, det så uppmuntrande.

Damer i kyrkan har lagat mat åt oss, och vi har ätit mycket gott. Vi har sovit i 3 olika söndagsskolrum. Tjejer i ett, killar i ett och familjen Paz i ett rum. Det har varit mycket kallt för oss denna vecka. Vi kom ju från Iquitos där det var runt 35 grader när vi åkte och här i Lima är det runt15 grader på dagrarna och det sjunker mer på natten. Så vi har en skillnad på ca 20 grader och det känns! Hu vad vi har frusit.

Husen här är inte isolerade alls och fönstren har stora glapp, golven är cement. Och bara iskallt vatten. Iskall dusch på morgonen när du redan fryser….. det går inte att förklara.

Vi har delat vår klass i två team, vi är 12 st + barnen i vårt team. Varje måndag kväll eller ibland tisdag, reser vi tillsamman till nästa stad. Om några timmar åker vi till Arequipa, det är en resa på 12 timmar med buss, så vi kommer resa hela natten och komma fram på morgonen. Där delar vi upp och och åker till olika platser.

Vår kamera har pajat, men vi har fått foton från våra teamvänner.

Vår resa började med inställt flyg. Det blev ett antal timmar på flygplatsen.

Framme i Lima, vi tar avsked av det andra teamet på flygplatsen.

 

Tjejernas sovrum, vårt rum såg likadant ut.

 

På väg till en gata där vi skulle presentera vårt program.

Mer bilder kommer.