Vi reser vidare

Vi är nu i Arica i norra Chile, ca 5 mil från gränsen till Peru. Fast vi är så nära Peru så är det stor skillnad och man kan inte ta miste på att vi nu är i ett annat land. Standarden är betydligt högre, det ser man direkt på husen och på gatorna och bilarna. Även det andliga klimatet är helt annorlunda, påminner faktiskt en del om Sverige.

Gud har verkligen välsignat vårt arbete under de två veckorna vi haft i Peru. Många människor har blivit frälsta som en direkt respons på de draman och vittnesbörd vi delat på gator och torg. Vi har alltid haft en stor publik och folk har varit mycket nyfikna och intresserade och de flesta stannar kvar och lyssnar när vi går och pratar med dem.

Förra veckan var vi i Camaná. Det var ganska fattigt i allmänhet i staden. Vi hade ca två program varje förmiddag och två varje eftermiddag. Vi åkte runt i flera förorter och även torg och marknader.

Vi hade ungdomsmöte och söndagsskola och söndagsgudstjänst. Vi har blivit mycket väl mottagna i de kyrkor som stått som värdar för oss på de olika ställena. De har försökt ge oss det bästa de kan med mycket mat och gott omhändertagande. Församlingsmedlemmarna har lagat mat åt oss och hjälpt till på alla sätt.

Varje måndag har vi en ledig dag. Det andra teamet spenderade förra veckan i Arequipa, en känd stad i Peru med många fina gamla byggnader från tiden då spanjorerna var där. Vårt team vill gärna ha vår lediga dag i Arequipa så vi också kunde få se lite av staden. Så vi åkte buss tidigt på måndagsmorgonen. Det tog 3 timmar dit. En tjej i vårt team hade släktingar där som vi fick sova hos för dagen efter reste vi till Chile. Vi kom fram till Arequipa strax innan lunch och det blev en ganska hektiskt dag med att hinna runt lite i staden och äta och försöka köpa lite saker vi behövde o.s.v. Så på kvällen när vi kom hem till Maglys släkting var vi riktigt trötta.

Varje måndag träffar vi också det andra teamet för att höra hur de haft det under veckan. Vi fick höra att de hade haft en ganska tuff vecka. de hade bott ca 30 min från Arequipa uppe i bergen. Hela teamet hade fått sova tillsammans i ett rum, de hade inget rinnande vatten och ingen toa, bara ett hål i marken. Vattnet i Arequipa var iskallt, det kommer från bergen. Bara att tvätta händerna efter att man varit på toa var en plåga, jag kan inte tänka mig hur det är att duscha i det vattnet.

Som kontrast till det så tog jag min fösta varma dusch på 4 månader i Camaná. Det var så att två av våra team kompisar fick för sig att gå in på ett hotell i staden en eftermiddag när vi hade ett par timmar ledigt, och frågade där om de kunde få duscha varmt. Killen som stod i receptionen var mycket vänlig och lät en använda badrummet i ett av hotellrummen helt gratis!

Så några dagar senare gick vi dit med familjen. Det var inte samma kille som var där men vi frågade vad det skulle kosta för oss att få duscha i deras spa. Det fanns nämligen ett litet spa eller relaxavdelning med bastu och en liten pool med eukalyptus vatten. Så vi fick betala ca 12 kr för att duscha hela familjen. Det var det verkligen värt! Det var härligt. Kalla duschar är nämligen en sak som plågar mig mest här. I Lima var det riktigt hemskt, här är vattnet inte så kallt och det är heller inte så kallt i luften här i Arica. Dessutom har badrummet här kaklade väggar, det är gammalt men det gör ändå skillnad. På de andra ställena var badrummen bara rå cement och så finns det inga toaringar nästan någon stans. Det är inte roligt att sitta direkt på porslinet. Nog med toa snack…

Här kommer lite bilder från Camaná

Vi är i ett område utanför Camaná där alla husen var byggda av en slags vass. Hela området var sandsten, super torrt. Camaná producerar ris och andra grödor. Så människor kommer från andra delar av landet och bosätter sig här för att här finns det jobb. Så det tar bara en bit mark och bygger sin hydda som de gradvis utökar med en gård som är inhägnad av vasstaket. Om de efter flera år lyckas tjäna mer pengar så bygger de ett hus av cement.

Vi gick runt i området och knackade dörr för att inbjuda till programmet som vi skulle
göra senare på eftermiddagen.

De flesta hade egna kor, hönor och kanske en gris innanför sina staket. Människorna jobbade 6 dagar i veckan på fälten. Fälten låg precis nedanför bostads området och sandstenen. Där nedanför var det grönt och fin jord. De hade bevattningskanler för att vattna fälten.

Djuren på gårdarna måste få mat. Leonardo och Luis hjälper tanten med den tunga lasten.

Lite uppvärmning först med dans. Här presenterar vi dramat “Familjen”.

Vi har hur mycket bilder som helst att visa, men den här coola bilden
på Leonardo får avsluta Camaná.