Grattis Emanuel 3 år

Igår måndagen den 27 april fyllde Emanuel 3 år. Tänk att vår “lilla bäbis” blivit så stor. Vi började med att fira honom på morgonen med att sjunga och så fick han 2 presenter. Mormor hade skickat 2 filmer från Sverige. Hans favorit film “hitta Nemo” och så Bee Movie. Så fick han en paket med 6 bilar. De var faktiskt också skickade från mormor i Sverige.

 

Sedan åt barnen frukost och Alicia, Leonardo och Gabriel gick till skolan.

På eftermiddagen ringde mormor och gratulerade. Det var första gången vi talades vid per telefon. Jag har ringt några ggr via datorn, men det bryts ofta. Så det var roligt.

Sedan firade vi med hela skolan. Jag hade bakat en chokladkaka och så hade vi köpt glass. Alla sjöng för Emanuel. Han kände sig hedrad och det blev jätte lyckat!

  

 

Efter allt kalasande var det någon som blev lite trött. Emanuel har blivit riktigt duktig på DS. Så Leonardo och Gabriel får snällt dela med sig till brorsan!

Han behövde en tupplur för senare på kvällen skulle vi fira vidare…
Marcos kusin Alberto och Monica kom för att fira Emanuel. Han fick en riktig dröm present, en jätte stor lastbil som kan bärga en jeep.

 

 

Inte mycket gjort

Jag lyckades inte få till att skriva något på bloggen i helgen. Vi var väldigt trötta, det är tufft program hela tiden. Så jag var hemma hela helgen och skulle göra min veckorapport och andra läxor, men det var svårt att få till det. Till slut efter många timmars sittande och stirrande rakt fram fick jag ihop lite att lämna in i alla fall.

Jag ska försöka komma igen, tycker det är roligt att berätta vad vi gör och får vara med om. Torsdag morgon åker Jag och Leonardo tillsammans med resten av Klassen till djungeln i nästan 4 dagar. Det ska bli spännande men det är en del vi måste förbereda och köpa inför resan. Så nu är vi en snabbis på internet sedan ska vi gå och handla.

Jag lovar att berätta hur vi haft det sedan. Marco och de andra baren stannar hemma. Det är för tufft att vara i djungeln med dem. Det är lite översvämning just nu har vi hört så det är massor med mygg.

Gabriel hälsar till mormor

Barnkul

  I helgen har hela skolan arbetat med barnen som kommer hit på lördagar. Vi var helt ansvariga för programmet och vi hade alla olika uppgifter och hjälptes åt. Redan 6.30 på morgonen började några att laga mat till de över 100 barnen och några ställde i ordning salen med stolar. Fast programmet börjar kl.9.00 så börjar barnen komma redan vid 7.30 på morgonen. Det ringer ständigt på dörren.

Vi började med lovsång och sedan lite skojiga barnsånger med rörelser. Sedan visade vi 2 drama för dem och hade några lekar.

 

Därefter delade vi in barnen i tre åldersgrupper och hade undervisning med dem. I vår grupp berättade vi om Paulus och om hur han var innan han lärde känna Jesus. Alla barnen fick åka tidsmaskin till bibelns tid så de kunde få träffa Paulus och hans vänner.

Tack för leksakerna

Vårt första leksakspaket har kommit fram. Det var jätte kul att gå och hämta det på posten. Barnen fick vara med och packa upp.

Jag vet att några fler paket är på väg och jag vill verkligen tacka er som agerat och skänkt leksaker. Jag vet ju att det är dyrt att sända dem från Sverige, men jag kan säga att leksakerna kommer till sådan välsignelse här. Behoven är så stora.

Idag efter kyrkan pratade jag med pastorsfrun. Hon har tidigare berättat om ett arbete de har på söndagseftermiddagarna i ett mycket fattig område. De har som söndagsskola för barn hemma hos en kvinna i församlingen som öppnar upp sitt hem för barnen. Men de har nästan inga resurser alls, barnen får dela på några färgpennor och några papper. Men de är så glad för de timma som de får komma till söndagsskolan.

Pastorsfrun har bjudit mej att komma med en söndag och jag ska försöka få till det. Hon berättade också att de för några veckor sedan gått igenom de leksaker de hade i kyrkan och kastat det som var trasigt och som kunde vara farligt för barnen. De hade lagt de trasiga leksakerna i påsar som de knutit ihop väl och slängt i de stora korgar som finns utanför husen, sedan kommer sopbilen på kvällen och hämtar det. Innan sop bilen kom såg hon genom sitt fönster hur flera mammor i kvarteret kom ut och öppnade påsarna och tog leksakerna.

 

P.S Om det är någon mer som vill skicka så går det bra under den här veckan. Därefter är det säkrast att inte skicka eftersom vi åker iväg på vår missionsresa den 26 maj och är borta i drygt 2 månader.

Tro och Guds närvaro

Den här veckan har vi haft en pastor från Trinidad-Tobago som har undervisat oss. Farouk Mohamed har en väldig smörjelse. Han har undervisat om tillbedjan och lovsång, om tro och Guds rike. Det har varit en väldigt intressant vecka.

Guds plan från början var att han skapade människan i sin avbild till av leva i en relation med Gud. Ordet Edan betyder: I Guds närvaro.

Att människan skapades i Guds avbild betyder att vi med Guds natur och karaktär och meningen var att vi skulle agera som Honom och leva i hans närvaro. Det som fanns i Eden var bara en relation, det fanns ingen religion, inga olika kyrkor eller samfund inga ritualer, bara relationen mellan Gud och människan.

Och även idag är det Guds längtan och önskan att ha en relation med oss. Vår perfekta tillvaro är i Guds närvaro. Men synden separerade oss från Guds närvaro, människan blev tagen iväg från den ideala tillvaron som var tänk för oss från början. Synd kan inte vara i Guds närvaro därför var Gud tvungen att driva ut Adam och Eva från Eden.

Men det stannar inte vid det. Gud älskar oss för mycket för att bara lämna oss utanför sin närvaro. Därför sände han sin son Jesus Kristus för att betala priset för att åter få komma in i Hans närvaro. Joh 3:16
”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son för att var och en som tror på honom inte skall förgås utan ha evigt liv.

Gud vill att vi alltid ska vara i hans närvaro i varje aspekt av våra liv, i allt vi gör, om vi äter, sover , arbetar, sportar, lovsjunger, umgås med familj eller vänner. Guds närvaro är verklig, det är inget man kan tvivla på när man upplever den.

Guds närvaro är färskvara, den är ny varje dag, vi kan inte leva på gamla “upplevelser”. Vi behöver varje dag söka och komma i hans närvaro. Vi kommer i hans närvaro genom lovpris och tillbedjan. I psalm 95 vers 6-8 står det: “Kom låt oss falla ner och tillbe, låt oss böja knä för Herren, vår skapare. Ty han är vår Gud och vi är folket i hans hjord, fåren som står under hans vård. Idag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan…”

“Idag om ni hör hans röst”, Gud vill prata med oss och det idag. Därför kan vi varje dag komma inför honom i tillbedjan och pris, vi kan sträcka våra armar i tacksamhet för vem Han är, himmelens och jordens skapare universums Herre och vår skapare. Han är sanning och nåd, rättfärdighet och väldig i kraft.

När vi kommer in i denna intima relation med Gud, Jesus och den Helige Ande stärks vår tro. Tron hänger ihop med vår närvaro och relation till Jesus. Tro är inte att chansa eller att gå på sina känslor. I Hebreerbrevet står det följande i kap11 vers 1: “Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.”

Den övertygelsen och den vissheten kommer utav relationen med Jesus och det dagliga livet i Guds närvaro. I den engelska översättningen av denna vers står det: “Now faith is substance…” Tron är alltså en substans, något verkligt som vi kan ta på. Hopp är en positiv önskan, en dröm, en längtan som producerar förväntningar, vår tro är substansen i det hoppet. Utan tro kommer det hoppet, drömmen längtan att förbli en dröm, det kommer inte att bli verklighet. Det är skillnad på saker som inte finns och saker vi inte ser. Gud har en översikt som vi inte har, han ser vad som kommer “bakom hörnet”. Att tro är att lita på Gud och för att lita på någon så måste man ha en relation med den personen.

Tro innebär att man måste agera, det går inte att bara sitta still. I Jakob 2:14- 26 beskrivs hur gärningarna visar på tron och tron på gärningarna. I vers 17 står det: “Så är också tron i själv död, när den är utan gärningar.”

Tron behöver alltså ett behov, utan ett behov finns inget att applicera tron på. Man kan säga att tron behöver ett jobb, en arbetslös tro är overksam. Vår tro kan också växa och det är meningen att den ska växa och det är det här som är den kristna vandringen att växa i tro. Men då behöver vår tro större och större jobb, utmaningar. Vi måste “mata” vår tro med större behov, inte bara stanna vid det lilla. Det är så lätt att hålla sig till det säkra, stanna i komfort zonen där vi ät trygga. Många gånger väljer vi att blunda för de större behoven. Det kan kännas säkrast så. Men då kommer vi inte att växa och få uppleva fullheten i det som Gud har för oss för våra liv.

Oftast behöver vi inte gå så långt, människor i vår närhet har behov. Människor behöver befrielse, vi är smörjda för att möta varandras behov. ( Lukas 4:18-19) Vad har vi för livsfilosofi egentligen? Hur reagerar vi när vi står inför ett stort behov? Springer vi och gömmer oss? Eller försöker vi resonera bort behovet, eller försöker vi bara undvika dem genom att luta oss tillbaka i våra bekväma kristna liv.

Ett exempel i bibeln på ett stort behov som krävde stor tro är när 5000 män mättas av 2 fiskar och 5 bröd. (Mark 6:30-44)

Några intressanta punkter i dessa versar:

• Lärljungarna hade sina egna idéer om hur de kunde lösa problemet eller behovet med att över 5000 människor behövde mat. I vers 36 säger de till Jesus att han borde skicka iväg dem så att människorna själva kunde köpa mat i när belägna byarna.
• Jesus svarar dem och säger: Ge dem något att äta ni själva. Jesus gav dem en möjlighet att stretcha sin tro.
• Alla har vi fått ett mått av tro eller vår talent. Och vi kan använda det lilla vi har. Vi måste “gå och se efter” vad vi verkligen har. I vers 38 säger Jesus till lärljungarna att gå och se efter vad som verkligen finns att äta. Lärljungarna trodde först att det inte fanns något, men sedan kom de till Jesus med det som fanns. Man behöver inte ha 5000 bröd för att mata 5000 människor.
• Nu är frågan vems tro var det som fyllde behoven. Om vi läser noga i vers 41 så står det:
  ”Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och lästa tack bönen. Sedan bröt han bröden och gav dem åt lärljungarna för att de skulle dela ut dem åt folket. Också de två fiskarna fördelade han så att alla fick.”
  När Jesus välsignat bröden och fiskarna var det fortfarande bara fem bröd och två fiskar. Jesus t.o.m delade bröden innan han gav dem till lärljungarna, vilket betyder att de fick ett halvt bröd var att börja dela ut till folket. Här kunde det ha stannat, lärljungarna kunde börjat resonera och säga men vad ska vi göra med ett halvt bröd, det är ju ingen ide att dela ut det. Dessutom är ju vi också jätte hungriga, då räcker det ju inte till oss.
  Men istället stretchade de sin tro och började dela ut bröden och fiskarna i tro om att det skulle räcka, och nu kommer undret. När lärljungarna börjar agera i tro.
• I vers 42 och 43 läser vi att alla blev mätta och det blev 12 korgar över av både bröd och fisk. De gav av det lilla de hade och välsignelsen blev stor, det både räckte och blev över.

Det här vill Gud i våra liv även idag. Han vill att vi ska stretcha vår tro, gå och se efter vad vi har och ge av det lilla vi har. Då kan han multiplicera välsignelsen.

Vi som familj har gjort ett medvetet val att kliva ut ur vår komfortzon. Vi har gjort det i tro och vi står på de löften som Gud har gett oss i sitt ord att han ska fylla alla våra behov. Vi har under de senaste månaderna fått uppleva Guds trofasthet på ett mycket påtaglig sätt och vi växer i vår tro. Det har inte varit lätt alla gånger men mödan är värt det när man får vara i Guds närvaro och växa i relationen med honom. Vi ser så många behov runt omkring oss och vi vill vara med och fylla dem. Vi är så tacksamma till er som också vill vara med från Sverige och skicka leksaker till barnen här. Skrev lite mer om det i ovanstående inlägg.

Emanuel hälsar till mormor

 

 

Hälsningar

 

Hälsningar

 

 

Utflykt

I lördags åkte Marco, Leonardo och Gabriel med Alberto och hans syster Sandra, som är här i Iquitos denna vecka på besök, till en djurpark i djungeln en bit bort på Amazonasfloden. De var också i en “fjärilsträdgård” där det finns lösa apor som kan hoppa på en, så vi tyckte att det inte passade för Alicia och Emanuel att följa med.

Jag, Alicia och Emanuel gick på bio istället! Det var mysigt.

Här kommer lite bilder från “grabbutflykten”

 

 

Den här Boan är “något” större än den Anakonda som de har burit tidigare. Den var riktigt tung
och inte lika tam som Anakondan.

De här hönorna väntar på sitt öde. I natt blir de ormmat.

De här “urtidsdjuren” är rätt coola. Det är en slags sköldpaddor tror jag.

En äkta alligator. Förresten så vet jag inte om jag berättat att vi fått alligator kött två gånger till lunch i skolan. Det smakar mycket likt kyckling, men hårdare och segare i konsistensen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Grabbarna med “tio” Alberto.

Efter utflykt och bio mötte vi upp inne i stan och vi gick och käkade kyckling tillsammans.

 

Sandra och Alberto

De andliga gåvorna

Den här veckan har vi haft mycket intressant undervisning om de andliga gåvorna och vi har främst gått in på motivations gåvorna.

David Ballard från Minnesota, USA har undervisat. Han är pastor sedan 10 år i en liten pingstförsamling i Duluth. Han har en stor familj med 7 barn. Han hade med sig sin 18 årige son under veckan.

I bibeln talas det om flera andliga gåvor. I Efesierbrevet 4:12-13 talar Paulus om 5 tjänstegåvor, Apostlar, Profeter, Evangelister, Pastorer och Lärare. Dessa gåvor har getts för att utrusta de heliga, alltså alla som är Guds barn, för att bygga upp Kristi kropp, alltså församlingen. 

I 1 Korintierbrevet kap 12-14 talar Paulus om de karismatiska  gåvorna eller manifestationsgåvorna. Han talar om att det finns 9 manifestationsgåvor. Gåvorna är olika med Han som ger dem är den samme. I kap 12:7 och framåt stå det:
Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta. Den ene får av Anden… så radar Paulus upp de olika gåvorna: Kunskapsord, vishet, gåvan att bota sjuka, trons gåva, kraftgärningar (mirakler), profetians gåva, urskilja andar, tala i tungor (tala ett språk vi inte lärt oss, ett existerande jordiskt språk eller himmelskt språk), gåvan att uttyda det som sägs i tungotal.

I vers 11 kan vi läsa att det är Anden som fördelar gåvorna efter sin vilja till oss var och en. I vers 31 säger Paulus att vi ska sträva efter dessa nådegåvor, men fortsätter sedan i att tala om en väg som överträffar alla gåvorna och det är kärleken. Kärlekens väg kan man sedan läsa om i hela kapitel 13.

I Romarbrevet 12 talar så Paulus om de 7 motivationsgåvorna. Vad är då motivationsgåvor? Motivationsgåvorna är det som motiverar oss hur vi agerar och handlar inför olika situationer. Det är vår inre drivkraft och begåvningar som är Gudagiven och de får oss att utföra uppgifter och agera utifrån hur vi ser dem. De ger riktning, guidar oss och karaktäriserar våra liv. De är unika gåvor från den Helige Ande som ger oss en inre drivkraft och längtan att utföra olika uppgifter med närmast perfektion.

Varje människa dominerar i en gåva men vi kan verka i flera och vår mål bör vara att  träna oss att verka i flera. Jesus verkade i alla 7 gåvorna. Genom vår primära motivationsgåva ser vi vårt och även andras liv.

Så vilka är då dessa gåvor? Gåvorna står uppräknade i Romarbrevet 12:6-8. Profetisk, tjänande, lärare (undervisning), förmanande (eller mer uppmuntrande), givare, ledare och barmhärtighet.

Så hur vet jag då vilken som är min primära motivationsgåva och hur utvecklar jag mina andliga gåvor?
Några punkter för hur du upptäcker din/dina gåvor:

• Börja med att testa att praktisera alla gåvorna och se vilken som faller sig bäst för dej.
• Fråga andra vad de ser i dej och be dem peka på dina starka och svaga sidor.
• Studera hur de olika gåvorna används i bibeln.
• Inse dina egna svaga sidor och det som inte faller sig lika naturligt för dej att göra.
• Gläd dej med dem som är begåvade på områden som du inte är, med andra ord var inte avundsjuk.
• Undvik att försöka vara något du inte är, lägg inte en massa tid på att att göra det som du inte är begåvad på. Det kommer att trötta ut dej och ta bort glädjen i längden. (Utbrändhet!?)
• Säg “nej tack” med övertygelse när du blir tillfrågat att gå in i uppgifter som du vet inte är ditt område. (Skilj här på att “ställa upp” någon gång och hjälpa till och att gå in i något för en längre tid.)

Det finns också flera olika test man kan göra för att få hjälp att hitta sina gåvor. I början av veckan fick vi göra ett sånt test. Det var väldigt intressant att se hur det föll ut för många.

Under veckan har vi gått igenom varje gåva mycket noga och det har gett stor klarhet i hur och varför man reagerar som man gör i olika situationer. Först och främst var det väldigt spännande att upptäcka sina egna gåvor med det var också väldigt spännande att att identifiera människor i min närhet och deras begåvningar. För mej förklarade det en hel del. Eftersom vi alla är så olika och vi har olika sätt att hantera situationer på kan man ibland reta sig på hur en annan människa hanterar saker. Men jag har fått en djupare förståelse för vart det här kommer ifrån. Och bara insikten att det här är Gudagivna gåvor får mej att respektera andra människor så mycket mer. Vårt ansvar är att “slipa” på våra gåvor och använda dem rätt. En gåva är precis vad det låter, en present, vad vi sedan gör med vår gåva är ju upp till oss men som jag skrev här ovan om den största vägen som är kärlekens väg så bör vi använda vår gåva för gott.

För den som varit uppmärksam så har jag tidigare skrivit om vad kärlek är: Det är att söka det högsta och bästa för en annan människa och lyfta fram den andres högsta potential. Allt sammanfattas i det viktigaste budet i Markus 12:30-31 “Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: du skall älska din nästa som dej själv. Inget annat bud är större än dessa.”

De andliga gåvorna är inte till för oss själva i första hand utan för att tjäna vår nästa. Här i ligger “hemligheten” i det kristna budskapet. Att gå på kärlekens väg och välja andra före mej själv.

Det är att gå i motsatt ande av vad som”predikas” i världen. Där är jag viktigast, jag, mej och mitt. Jag måste ha det jag vill, jag är värd det ena och det andra säger reklamen, jag måste förverkliga mej själv, då måste jag ju bli lycklig. Men hur lycklig blir jag? Det tomma hålet i mej blir större och större. Men lite mer för mej då då måste jag väl bli hel som människa? Hålet blir större och större. Vart ska jag vända mej? Jag köper en ny soffa, nya kläder, fixar håret… om jag bara var vackrare, jag kan stoppa in lite silikon här och där då, fixa näsan. Nej vänta, jag fick ju lite extra pengar tillbaka på skatten, jag skänker 100 kr till världens barn. Men varför försvinner inte hålet nu heller??

Det finns bara en som kan fylla tomheten   .   l t i vårt inre, Jesus Kristus. Johannesevangeliet 3:16:
”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.”

När jag var 14 år var mitt hål så stort att jag inte stod ut längre. Samtidigt öppnade Gud mina ögon så att jag kunde se hur mitt liv såg ut. Jag blev rädd. Vad gör jag, vad är det här för meningslöst liv jag lever? Djupt inne i mej visste jag b    det fanns något annat, ett liv som är rikt och meningsfullt. Jag vände om, jag sa till Gud nu kommer jag tillbaka till dej, det är där jag ska vara, du har en plan för mitt liv och jag ska hitta den. Det har varit en krokig väg sedan dess, men värt varje steg och jag kan se tillbaka och se Herrens hand över mitt liv i alla situationer, lyckliga dagar och svåra dagar.

Och en sak som jag är så tacksam över är att jag är uppväxt  ett kristet hem och jag har gått i söndagsskolan sedan jag var liten. Den grunden i mitt liv tror jag gjorde den stora skillnaden. Under många år valde jag en annan väg i mitt liv men när tomheten i mej blev för stor visste jag vart jag skulle vända mej. Jag behövde inte söka i materiella ting, relationer eller andra andliga upplevelser. Mitt inre visste att det var Jesus Kristus som fattades mej. Det har funnits många människor i mitt liv fyllda med Guds kärlek, som har sökt det högsta och bästa för mej, jag tackar Gud för er så ofta jag kan. Kärleken är viktigt, den kan förändra en människas liv. Tack till alla er som gjort skillnad i mitt liv. Störst tack till dej mamma!

Stort tack!

Vi vill tacka er som har skänkt pengar till oss! Vi har fått flera anonyma gåvor och därför får det här bli sättet att tacka er på. Vi har ingen lön eller bidrag för att gå den här skolan utan vi står för alla kostnader själva. Vi är här för att vi tror att Gud har ett syfte för oss här och vi tror också att han ska förse oss med det vi behöver enligt hans ord i bibeln.
Jesus säger i Matteusevangeliets 6:e kap och i vers 25-26:

“Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himmelens fåglar. De sår inte de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de?

Längre fram i samma kapitel i vers 33 säger Jesus:
”Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. “

Det här är versar som vi “står på” och vi tror att Gud ska förse oss med det vi behöver. Vi tackar Gud för Er våra trofasta vänner som har varit villiga att välsigna oss, vi ber att Gud rikligen ska välsigna er enligt sitt ord i Lukas 6:38 “Ge och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågatskall Gud ge er i famnen. Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.”

Blixtar och dunder

Man får inte vara åskrädd när man bor i Iquitos. Här åskar och blixtrar det varje till var tredje dag. Vi har inte haft något rejält åskväder på nästan en vecka vilket är ovanligt den här perioden, men i natt kom det. Som jag sa så var det enormt varmt igår och inatt bröt världens oväder ut. Mitt i natten kom en åsksmäll så hög att jag aldrig hört dess like. Jag och Marco bara flög upp och tittade på varandra. Jag fick väldens hjärtklappning. Emanuel vakande också och kom till våran säng och sa” Jag är rädd mamma”.

Sedan blixtrade flera gånger i minuten och regnet vräkte ner resten av natten. Det var inte så lätt att somna om då. När vi pratade med de andra i morse så hade alla blivit livrädda inatt. Det som är häftigt här är att man ofta kan stå på vår terrass på eftermiddagen/kvällen och se hur det blixtrar över djungeln.

Sånt är inte så lätt att fånga på kort, men vi hade en jätte fin regnbåge häromdagen som Alicia tog kort på.