Heroiskt arbete

En vän till oss från Iquitos hade lagt upp två filmer på sin Facebook. Jag ville så gärna dela med mej av dem. Jag är inte så haj på hur jag gör det här, men förhoppningsvis funkar dessa länkar att klicka på. Hade helst velat  lägga filmerna här men det lyckades jag inte med.

De åker snart ut på sin tredje djungelresa sedan vi lämnade basen för drygt en månad sedan. Jag är så imponerad av arbetet de gör. Det ser så exotiskt ut på bilder och film, men jag vet ju att verkligheten är en annan. Otroligt enkla levnadsförhållanden, stekhet sol 35 -40 graders värme på dagarna och massor, massor med mygg på kvällar och nätter.

Hoppas ni kan se klippen.

http://www.facebook.com/video/video.php?v=1255920721036

http://www.facebook.com/video/video.php?v=1255920721036#/video/video.php?v=1255816478430

Besökas och besöka

Ska det vara så ska det, 150 % var det när inspirationen faller på. Så här kommer nästa inlägg.
Vill bara berätta om vår trevliga helg. På fredagen kom David från Colombia och hälsade på oss. Han kom till Sverige i somras och jobba på UMU basen i Linköping. Det är så kul, han har verkligen ett hjärta för Sverige och att vinna människor för Kristus i vårt land. Det gläder mig så. Han älskar fotboll och vill gärna använda den i evangelisationen. Så han och Marco testade såklart läget i Klocket på konstgräsplanen på kvällen. Sedan käkade vi tacos och hade det bra. David sov över till lördagen och Marco följde honom till tåget till Linköping på morgonen.

Medan Marco var iväg kom nästa gästerna och avlöste. Det var mamma, mormor och Gösta som kom. Marco skulle laga mammas tänder så då passade vi på att göra lite mer av det besöket. Det var kul att Gösta och mormor kunde komma med. Annars kanske det skulle tagit länge innan vi får möjlighet att träffa dem. Jag lagade Peruansk mat och bjöd på och det gick hem tror jag.

Vi passade även på att fira Marco eftersom han fyllde förra helgen, så jag hade baka en morotskaka också. Det blev smaskens. Mormor fick titta på bilder från vår resa på datorn, hon har ju inte kunnat följa bloggen helt eftersom hon inte har någon dator. Det blev en rolig och intensiv dag. Jag råkar ju liksom ha min danskurs på lördagseftermiddagar, ingen bra tid tycket jag men, men… så jag smet ju iväg på den en stund.

Mamma blev nöjd med lagningen som tog några timmar, även om hon kom tillbaka och fick äta sen lunch med delvis bedövad mun.

Mamma har köpt ny kamera, hur “spicy” som helst, chockrosa och kanon bra. Hennes kamera hade också lagt av precis som vår. Så självklart passade vi på att ta lite bilder.

Ingen slapp undan kamerans blixtar denna dag. Den nya kameran måste ju testas ordentlig.

 

Så till besöket. På söndag morgon ringer telefonen. Det är våra vänner som vill bjuda oss på lunch efter kyrkan. De bor på landet och eftersom vi inte har bil erbjuder de att hämta oss i kyrkan efter mötet. Det var härligt att få sätta sig vid dukat bord. Underbart god mat och väldigt trevligt sällskap.
Vi fick möjlighet att vädra viktiga tankar och be tillsammans innan dagen slutade. En härlig helg helt enkelt.

Tidstjuvar

Det verkar ju som att det blir ungefär ett inlägg i veckan här, hade faktiskt lite högre ambitioner. Känner lite ansvar gentemot er bloggläsare, om ni inte alla gett upp nu förstås.

Hade kanske tänkt skylla lite på tiden men det är inte riktigt rätt. Eller inte alls rätt enligt min åsikt. Jag tror att man kan hinna väldigt mycket och vad man hinner beror helt och hållet på vad man prioriterar. I det ligger en del måsten som vi alla har som ett arbete som ska skötas på vissa tider och ett hushåll där vissa grund uppgifter också måste skötas som det vanliga laga mat,äta mat, köpa mat, tvätta, diska, städa, det sist nämnda kan ju se väldigt olika ut från städfanatiker som putsar och donar allt som oftast till mindra noga räknade som bara tar fram damsugaren när dammråttorna själva ligger och skriker om det.

Varför jag kom in på det här är för att min man kom hem med en artikel igår från Metro. Jag tror han vill få något sagt med det…

Till saken hör att jag fick ett litet sammanbrott förra veckan i form av inre stress av saker som låg och pockade på och som jag inte “hunnit” göra. I det här fallet så beror det på några saker som att... Jag är en människa som helst gör saker jag har lust och framförallt inspiration att göra. Låter ju ju…ja, jag vet inte vad..flummigt kanske… fungerar hur bra som helst när inspirationen är där, då är det 150 % som gäller, men mindra bra när inspirationen inte är där. Då behövs istället 150 % disciplin, vilket jag jobbar på att bli bättre på så att säga… klart som korvspad eller?

Och just de där sakerna som kan vara lite jobbiga att komma igång med som att skriva invecklade mail och hitta vissa papper, ringa myndigheter och jag vet inte vad, hitta lösenordet till mitt konto o.s.v, där har inspirationen inte infunnit sig (kan också bero på att mitt kontor ser ut som hej kom och hjälp mej! och det är en annan inspirations historia för att organsera det) och den där diciplinen har jag inte sett skymten av heller förens typ idag.

Ok, nu till tidstjuvarna som är så mycket lättare att få inspiration till, vilket min käre make har märkt antar jag.
Tipsen lyder: Hitta dina egna tidstjuvar i vardagen, 6 punkter.

1. Skriv upp vad du gör under några dagar. Vanliga tidstjuvar: Långa fika pauser och luncher, tv-tittande, mess, slösurfande, Facebook och snackiga kompisar.
   Ups, åkte redan dit på några punkter… när min man läste upp detta kan jag säga att han ändrade röst läge på vissa ord som t.e.x slösurfande, Facebook och snackiga kompisar….undrar varför???
   
   Ville så gärna försvara mej och försökte nog lite också men insåg sedan att han hade förstås rätt (men det sa jag nog inte till honom) Måste ta det försiktigt med erkännandena…
   Men som ni förstår av detta inlägg så måste det ut i ljuset så jag erkänner. Ok, nästa punkt.
   
   
2. Sabotera för dej själv. Självdisciplin är svårt (Amen) , se till att du slipper ha det. Stäng av mobilen, släng TV:n, Dra ur nätverkssladden, eller låt bli att berätta för kompisarna vart du är så ingen kommer och fikar.
   Den sistnämnda håller jag inte med om (kan bero på att det inte regnar så tätt med spontana fikare hos mig, vilket jag kanske skulle önska att det gjorde..ibland), men de övriga har jag faktiskt testat någon gång (för länge sedan) och det funkade.
   
   
3. Gör mycket så hinner du mer. Om du vet att du ska göra något annat på kvällen så hinner du mer på dagen.
   Stämmer riktigt bra! Ju mer du gör ju mer hinner du. Det är bara att se allt vi hann på en dag när vi var i Peru på skolan, det var helt otroligt. Men glöm inte att vila emellan det är såååå viktigt!
   
   
4. Planera, lägg 5-10 min på att planera din tid och din dag. Etc.  Avsätt också tid för ledighet och bocka av när det går framåt.
   Låter toppen, men har aldrig provat, det går på något konstigt sätt emot min personlighet eller något, det här med att planera, ni som känner mej kanske har ett och annat att säga om det, men ge inte upp, ännu är undrens tid inte förbi! :)
   Däremot brukar jag göra en lista på vad som ska göras, gör det ganska ofta faktiskt, och bockar sedan av, även om jag inte har en speciell tidsplan för det, funkar mycket bra och ger motivation.
   
   
5. Våga prioritera!! Sluta med saker som du inte tycker är så viktiga.
   Ok, här är jag helt med, det här tror jag stenhårt på. Prioritera mera!!
   
   
6. Ha kul! Plugga eller jobba med sånt du gillar!
   Det var ett värdigt avslut på tidstjuvarnas lista! Kunde inte sagt det bättre själv!

Detta sagt och gjort av en kille som vet vad han pratar om. Han pluggar 30 tim/v, jobbar 15 tim/v och spexar 20 tim/v. Big fotnot Han har varken fru, flickvän eller barn,på frågan svara han , nej det hinner jag inte. (Tror jag det)
Det var dagens inlägg om tid, har faktiskt tänkt skriva 2 inlägg till som jag har på finger spetsarna…men jag får se om jag hinner…. skoja bara.

Bloggtorka…

Usch vad det blev bloggtorka. Nu får jag skärpa till mej. Problemet är nog att jag inte riktigt har fått inspiration tror jag. Efter ett liv med så mycket annorlunda händelser varje dag så liksom kommer inte inspirationen bland disk och tvätthögar. Men det finns ju guldkorn i vardagen också. Det gäller bara att var uppmärksam och ta tillvara på dem, inte bara rusa på. Detta säger jag nu till mig själv, jag behöver bli bättre på det, kanske finns någon mer där ute som känner igen sig.

Jag märker ju redan nu att det går ju faktiskt bra att skriva och det finns alltid tankar och funderingar att vädra i brist på andra spännande händelser.

Men vi har faktiskt haft en spännande händelse i helgen. Vi hade vänner från Chile på besök. Ricardo, är från Argentina men har bott i Chile i typ 30 år och hans fru Luisa. De har under veckan som gått varit i Linköping på UMU basen där och undervisat på deras DTS. De hade två “öppna” undervisningskvällar som Marco och Hector åkte på.

Ricardo och Luisa är ett härligt par i 50 års åldern som jobbat inom YWAM i runt 30 år. Det har varit en stor välsignelse att ha dem här i helgen. Det var verkligen Guds plan för dem att komma och hälsa på oss. Vi tror inte på ödet utan tror att Gud ger oss möjligheter. Första dagen vi kom till Lima, precis efter skolan när vi lämnat Iquitos, så bodde vi ju i en lägenhet som en annan YWAM familj hade. Den används när UMU:are kommer på besök. Just den dagen var Ricardo där och han skulle sova sin sista natt i lägenheten efter att varit i Lima och undervisat i nästan en vecka. Marco och Ricardo satt och pratade till långt in på natten och Ricardo berättade att han skulle till Sverige i september, men han var inte säker på vart. Vi antog att det måste vara till basen i Linköping han ska och sa till honom att han måste komma och hälsa på oss.

Först var det tänkt att han skulle till Rumänien direkt efter Linköping, men så blev det inställt och plötsligt hade de 3 dagar tillgodo i Sverige…som sagt det är inte ödet.

Marco fyllde år i söndag och jag tror att det var en av hans bästa födelsedagar. Vi tog tid och bad tillsammans  och Ricardo fick ord från Gud till Marco.

Det har verkligen varit kul med folk i huset och Luisa har hjälpt till med både disk och matlagning, hon är en riktig husmor som jag. Man hinner prata en hel del när man arbetar tillsammans.

I måndags lämnade jag dem vid flygbussen på bussterminalen och de åkte vidare till Skavsta och sedan Hamburg, sedan väntar London och Madrid innan de åker tillbaka till Chile. Och nu är det tyst i huset igen…det är så tråkigt. Jag har märkt att jag blir så seg av så mycket tysthet och ensamhet. I och för sig behöver jag ha lite tysthet på dagarna för Emanuel och även Alicia är grymma på att prata. Men nästa helg får vi besök igen. Då kommer mamma och Gösta och mormor. Det ska bli kul. Särskilt kul att mormor kan komma, det är ju inte så lätt i den åldern att åka runt och vi har ju inte heller så lätt för det nu när vi inte har bil, så vi vet inte när vi kan hälsa på i Ödeshög. Fast vi vet en sak och det är att vi är bjudna till min gamla hemförsamling, Baptistkyrkan i Ödeshög att delta i en gudstjänst i november, det ser vi verkligen fram emot.

Några fina bilder från vår sightseen i Norrköping i söndags. Tyvärr har vi ingen egen kamera ännu men som tur var hade Ricardo och Luisa kamera. men ibland tog den väldigt ljusa bilder vilket var synd för de var fina.

Tankar

Plötsligt har jag så mycket tid att tänka. Ibland på skolan var det så fullt upp så man hann aldrig vara med sina tankar,vilket jag då saknade. Jag är nog en riktig tänkare. Men det får inte bli för mycket heller. Jag har märkt att jag ibland har jättesvårt att sätta ord på mina tankar när de får vara i fred för länge. Fast jag tror det är viktigt att sätta ord på dem, inte alla tankar alla gånger, men de flesta med jämna mellanrum.

Så vad är det jag tänker på? Allt mellan himmel och jord, som vanligt. Men mycket handlar om kontrasten at vara tillbaka i Sverige, i Norrköping, I Klockartorpet, i vårt hem. Allt som verkade så attraktivt och som jag kunde sakna ihjäl mig på för några månader sedan känns plötsligt inte så speciellt längre. Kan jag inte leva i nuet? Är jag inte tacksam för det jag har? Jag vet inte exakt men jag vet att jag är oerhört tacksam,leva i nuet, jag hoppas det men jag tänker lätt både framåt och bakåt. Vilket troligen har att göra med att jag tänker mycket och man kan ju inte ta upp så mycket tänka-tid med bara NU..eller?

Lite komplicerat ibland, men så är det väl med tankar. Jag har klagat lite på att jag lätt blir Facebook beroende, men o andra sidan så är det så coolt att känna sig så nära sina vänner som är på andra sidan jorden. Veta vad de gör, hur de har det. Jag vet att en stor bit av mitt hjärta är kvar där, kanske därför att jag har så svårt att känna mig helt ok här.

Magly min vän från Iquitos åker med på djungelresan som ett stort team från basen gör idag. Det var ju coolt tycker jag. De ska vara där 9 dagar. Det är Daniela från Österrike som har bjudit dit ett gäng läkare och sköterskor och deras misson är i första hand läkarvård. Det är 3 personer från vår skola som stannat kvar på basen för att arbeta. Daniela, och Mike från USA och så Luis från djungeln. Det är spännande att följa deras arbete. Det börjar en ny DTS i februari, blir du sugen?? Gå in på hemsidan och anmäl dej.

Jag skulle göra om det igen och igen och igen… Jag fick den frågan igår: Skulle du göra om det? Och svaret är Ja, ja ,ja. Men allt har sin tid och just nu har vi en tid här i Norrköping, vilket jag just nu försöker förlika mig med och söka Guds plan för. Nu matas vi inte längre, det är väl det som känns lite svårt och tufft. Nu ska vi stå på egna ben, leva ut, ge ut allt det vi fått. Det kan kännas läskigt men också utmanande, och jag vet så väl att utmaningen behövs annars växer vi inte.

Snälla ni som har bett för oss under vår tid i Peru, fortsätt gärna att be. Det andliga klimatet i det här landet kräver mycket bön. Och vi behöver fortfarande mycket förbön. Vi är så tacksamma om ni vill fortsätta att stå med oss. Ett viktigt böneämne för oss är att vi behöver en bil. Vi känner att livet skulle vara så mycket enklare för oss med bil. Det är inte omöjligt utan, men ganska krångligt.

Bloggen fortsätter

Nu kanske ni undrar om det är slut med bloggandet bara för att vi är hemma i Sverige. Men jag har tänkt fortsätta. Bara det att det varit lite annat att tänka på denna vecka och vi har ju dessutom inte haft internet hemma. Men nu funkar det och det gick faktiskt snabbt måste jag säga.

Det var så att det satt en lite dosa i hallen när vi kom hem som vi inte haft förut. Hyresbostäder har kopplat in “riktigt bredband”… Så eftersom vi ändå skulle välja leverantör på bredband och telefon så jämförde vi lite priser och så. Och det verkar vara bra med Bredbandsbolaget som står för bredbandet och telefonin. Det var ju inte hyperbillig men vi får telefonin på köpet och det kostade oss inget att få ett nytt telefonnummer vilket är mycket förmånlig med tanke på att andra tar mellan 700 – 1000 kr för det.

Det som var bra var att jag kunde börja använda bredbandet direkt bara genom att knappa in en kod. Telefonen och routern kommer sedan på posten.

Barnen har börjat skolan i måndags. Leonardo går nu i 4:an och Gabriel i 2:an. Båda har fått behålla samma fröknar vilket känns jättebra. Jag tror på kontinuitet. Alicia har fått börja i förskoleklassen fast hon inte fyller 6 förens nästa år i januari. Men jag ror det blir jättebra med det. Hon har en jättegullig fröken (Leonardos gamla) och det verkar vara en mysig klass med en massa tjejkompisar. Varför jag säger just tjejkompisar är för att det var lite dåligt med det sista terminen på dagiset, så det är en stor anledning till att hon fick börja ett år tidigare. Alicia trivs i alla fall bra än så länge och hon är väldigt nyfiken och sugen på att lära sig saker.

Emanuel har haft inskolning på sin gamla avdelning på dagis. En hel del nya barn och flera i hans ålder, samt nästa samma fröknar, bara ett nytillskott. Men han verkar trivas bra direkt. I torsdags lämnade jag honom och han åt på dagis, det var inga problem. Så från måndag räknar jag med at han kan gå sitt vanliga schema, 15 tim veckan.

Det blir ju lite pyssligt med att åka spårvagn och buss varje dag, men det går bra. Mest är att det blir så dyrt. Det var ju så synd att barnen inte får skolkort längre. Den lyxen varade i 2 år. Det som är skönt är att Alicia och Emanuel är lediga på fredagar. Det känns ju kanon.

Idag har vi varit i kyrkan för första gången sedan vi kom hem. Det var trevligt att träffa alla kända ansikten och det var många som hälsade oss välkomna tillbaka det värmde. Det är bara en lite märklig känsla att vara tillbaka och det mesta är som vanligt. Det enda som gör att man vet att man varit iväg en tid är att man ser att allas barn har växt. Annars känns det som om det var en vecka sedan vi var där sist. Märligt?

Igår var vi i Linköping på UMU basen där,äntligen. Vi fick ju veta att de öppnat en bas i Linköping bara några veckor innan vi reste till Peru. Det var ju så mycket att stå i då så vi hann inte åka dit innan vi åkte. Vi hade dok lite kontakt på mailen med basledarna Anders och Sara. Denna vecka har ett par från Colombia undervisat i skolan i Linköping. Och de var även på vår skola i mars och undervisade så vi kände ju att vi ville träffa dem när det var här.

Basen här är en latino/svensk bas vilket är jättekul. Det är 4 colombianer, samt basledarna som bott i Colombia flera år. Det håller just nu på med sin andra DTS (Disipleship Traning School) sedan starten i januari. Just nu har de 5 elever. Vi tycker det är superkul att ha dem så nära oss och vi hoppas att vi ska få samarbeta med dem.