Tankar

Plötsligt har jag så mycket tid att tänka. Ibland på skolan var det så fullt upp så man hann aldrig vara med sina tankar,vilket jag då saknade. Jag är nog en riktig tänkare. Men det får inte bli för mycket heller. Jag har märkt att jag ibland har jättesvårt att sätta ord på mina tankar när de får vara i fred för länge. Fast jag tror det är viktigt att sätta ord på dem, inte alla tankar alla gånger, men de flesta med jämna mellanrum.

Så vad är det jag tänker på? Allt mellan himmel och jord, som vanligt. Men mycket handlar om kontrasten at vara tillbaka i Sverige, i Norrköping, I Klockartorpet, i vårt hem. Allt som verkade så attraktivt och som jag kunde sakna ihjäl mig på för några månader sedan känns plötsligt inte så speciellt längre. Kan jag inte leva i nuet? Är jag inte tacksam för det jag har? Jag vet inte exakt men jag vet att jag är oerhört tacksam,leva i nuet, jag hoppas det men jag tänker lätt både framåt och bakåt. Vilket troligen har att göra med att jag tänker mycket och man kan ju inte ta upp så mycket tänka-tid med bara NU..eller?

Lite komplicerat ibland, men så är det väl med tankar. Jag har klagat lite på att jag lätt blir Facebook beroende, men o andra sidan så är det så coolt att känna sig så nära sina vänner som är på andra sidan jorden. Veta vad de gör, hur de har det. Jag vet att en stor bit av mitt hjärta är kvar där, kanske därför att jag har så svårt att känna mig helt ok här.

Magly min vän från Iquitos åker med på djungelresan som ett stort team från basen gör idag. Det var ju coolt tycker jag. De ska vara där 9 dagar. Det är Daniela från Österrike som har bjudit dit ett gäng läkare och sköterskor och deras misson är i första hand läkarvård. Det är 3 personer från vår skola som stannat kvar på basen för att arbeta. Daniela, och Mike från USA och så Luis från djungeln. Det är spännande att följa deras arbete. Det börjar en ny DTS i februari, blir du sugen?? Gå in på hemsidan och anmäl dej.

Jag skulle göra om det igen och igen och igen… Jag fick den frågan igår: Skulle du göra om det? Och svaret är Ja, ja ,ja. Men allt har sin tid och just nu har vi en tid här i Norrköping, vilket jag just nu försöker förlika mig med och söka Guds plan för. Nu matas vi inte längre, det är väl det som känns lite svårt och tufft. Nu ska vi stå på egna ben, leva ut, ge ut allt det vi fått. Det kan kännas läskigt men också utmanande, och jag vet så väl att utmaningen behövs annars växer vi inte.

Snälla ni som har bett för oss under vår tid i Peru, fortsätt gärna att be. Det andliga klimatet i det här landet kräver mycket bön. Och vi behöver fortfarande mycket förbön. Vi är så tacksamma om ni vill fortsätta att stå med oss. Ett viktigt böneämne för oss är att vi behöver en bil. Vi känner att livet skulle vara så mycket enklare för oss med bil. Det är inte omöjligt utan, men ganska krångligt.