Bloggtorka…

Usch vad det blev bloggtorka. Nu får jag skärpa till mej. Problemet är nog att jag inte riktigt har fått inspiration tror jag. Efter ett liv med så mycket annorlunda händelser varje dag så liksom kommer inte inspirationen bland disk och tvätthögar. Men det finns ju guldkorn i vardagen också. Det gäller bara att var uppmärksam och ta tillvara på dem, inte bara rusa på. Detta säger jag nu till mig själv, jag behöver bli bättre på det, kanske finns någon mer där ute som känner igen sig.

Jag märker ju redan nu att det går ju faktiskt bra att skriva och det finns alltid tankar och funderingar att vädra i brist på andra spännande händelser.

Men vi har faktiskt haft en spännande händelse i helgen. Vi hade vänner från Chile på besök. Ricardo, är från Argentina men har bott i Chile i typ 30 år och hans fru Luisa. De har under veckan som gått varit i Linköping på UMU basen där och undervisat på deras DTS. De hade två “öppna” undervisningskvällar som Marco och Hector åkte på.

Ricardo och Luisa är ett härligt par i 50 års åldern som jobbat inom YWAM i runt 30 år. Det har varit en stor välsignelse att ha dem här i helgen. Det var verkligen Guds plan för dem att komma och hälsa på oss. Vi tror inte på ödet utan tror att Gud ger oss möjligheter. Första dagen vi kom till Lima, precis efter skolan när vi lämnat Iquitos, så bodde vi ju i en lägenhet som en annan YWAM familj hade. Den används när UMU:are kommer på besök. Just den dagen var Ricardo där och han skulle sova sin sista natt i lägenheten efter att varit i Lima och undervisat i nästan en vecka. Marco och Ricardo satt och pratade till långt in på natten och Ricardo berättade att han skulle till Sverige i september, men han var inte säker på vart. Vi antog att det måste vara till basen i Linköping han ska och sa till honom att han måste komma och hälsa på oss.

Först var det tänkt att han skulle till Rumänien direkt efter Linköping, men så blev det inställt och plötsligt hade de 3 dagar tillgodo i Sverige…som sagt det är inte ödet.

Marco fyllde år i söndag och jag tror att det var en av hans bästa födelsedagar. Vi tog tid och bad tillsammans  och Ricardo fick ord från Gud till Marco.

Det har verkligen varit kul med folk i huset och Luisa har hjälpt till med både disk och matlagning, hon är en riktig husmor som jag. Man hinner prata en hel del när man arbetar tillsammans.

I måndags lämnade jag dem vid flygbussen på bussterminalen och de åkte vidare till Skavsta och sedan Hamburg, sedan väntar London och Madrid innan de åker tillbaka till Chile. Och nu är det tyst i huset igen…det är så tråkigt. Jag har märkt att jag blir så seg av så mycket tysthet och ensamhet. I och för sig behöver jag ha lite tysthet på dagarna för Emanuel och även Alicia är grymma på att prata. Men nästa helg får vi besök igen. Då kommer mamma och Gösta och mormor. Det ska bli kul. Särskilt kul att mormor kan komma, det är ju inte så lätt i den åldern att åka runt och vi har ju inte heller så lätt för det nu när vi inte har bil, så vi vet inte när vi kan hälsa på i Ödeshög. Fast vi vet en sak och det är att vi är bjudna till min gamla hemförsamling, Baptistkyrkan i Ödeshög att delta i en gudstjänst i november, det ser vi verkligen fram emot.

Några fina bilder från vår sightseen i Norrköping i söndags. Tyvärr har vi ingen egen kamera ännu men som tur var hade Ricardo och Luisa kamera. men ibland tog den väldigt ljusa bilder vilket var synd för de var fina.