Koinonia

Ett intersant ord som veckans lärare pratade en hel del om. I bibeln översätts ordet oftast med gemenskap. Men det betyder så mycket mer än gemenskap. Det handlar om en intim andlig gemenskap, ett deltagande och delande, ett förbund, att dela varandras liv, upprättande och förlåtelse.

Veckans undervisning handlade om Guds familj, vår familj och kyrkan. Vår lärare Darrell Dobdlemann kommer från Minnesota i USA. Han hade ett riktigt starkt vittnesbörd.

Darrell växte upp  i en vanlig familj med 3 småbröder och en mamma och pappa. Hans mamma och pappa ville egentligen vänta med att skaffa barn tills de hunnit spara ihop pengar till ett eget hus. Men hans mamma blev gravid innan de sparat färdigt och det var inte så lägligt. Hans mamma hade en kompis som också blev gravid ungefär samtidigt. Och hon kom till Darrells mamma och berättade att hon hört om en privat läkare som utförde aborter efter ordinarie arbetstid. Hon hade bestämt sig att göra abort och gjorde allt för att övertyga Darrells mamma om att också göra det. Efter tredje gången som hon kom för att övertyga henne så gick hon med på att också göra det. Så de beställde tid och gick till kliniken. Kompisen gick in först och Darrells mamma satt i väntrummet och väntade på sin tur, och bläddrade nervöst i en tidning. Hon kände sig inte helt bra till mods. Så i tidningen kommer hon till en reklamsida där det var reklam för babymat och en jättesöt baby på en bild. Hon satt och stirrade på bäbisen och kände helt bestämt att hon inte kunde genomföra aborten. Så hon lämnade sin kompis, som var inne hos doktorn och gick hem. Så nära döden var Darrell alltså redan innan han ens var född. Men Gud hade andra planer för honom!

Första åren av hans liv var mycket bra. Tills han fyllde nio år. Då åkte hans pappa in på sjukhuset för en hjärtoperation. När operationen var klar ringde läkarna hem till hans fru och berättade att allt gått bra. De blev såklart överlyckliga. 20 min senare ringer läkaren igen och berättar att pappan gått bort. Någonting tillstötte på uppvaket och han överlevde inte. Så de gick från en minut till en annan från fullkomlig glädje till fulkomlig förkrosselse. Darrells mamma närmast avgudade sin man så slaget var mycket hårt. Hon blev deprimerad och var helt förstörd under en längre tid. Sedan slog hon över åt andra hållet och började gå ut på barer och dricka och ta hem alla möjliga män varje kväll. Detta pågick under flera år och hon blev även gravid och födde en flicka under tiden. Det var mycket tufft för de fyra syskonen att se sin mamma leva ett sådant liv. Och kanske särskilt för Darrell eftersom han var äldst.

Tillslut gifter hon sig med en av männen som hon träffat. Det blir alltså alla barnens styvpappa. Han är dock väldigt aggressiv och våldsam och slår barnen och kallar dem det ena och det andra. Mest slår han deras lilla syster, och brorsorna försöker beskydda henne så gott de kan.

Så fortsätter livet tills de tillslut flyttar hemifrån en efter en. Alla brorsorna använder droger, vi är nu inne på 70-talat och Darrell är mer eller mindre hippie med långt hår ner till  midjan. Det är ett stort gäng som ofta träffas i deras mosters källare och röker på.

Så blir en av kompisarna frälst, han gick en kväll in på ett kristet kafé och beslutade då och där att ta emot Jesus. Och hans omvändelse blev radikal. Han bytte direkt ut marijuanan mot bibeln och började berätta om Jesus för sina vänner. Först blev Darrells bror frälst och sedan tog Darrell emot Jesus och de startade en församling, där från början, alla hade varit frälsta mindre än ett år. I den församlingen praktiserade de Koinonia.

Det finns mycket mer till berättelsen, som att efter 7 års böner blir hans styvpappa fräls och får också en ganska radikal omvändelse där han vänder om från sitt aggressiva och bittra beteende och deras relation blir fullständigt upprättad. Även halvsystern är frälst och har förlåtit sin styvfar för alla misshandel.

Det är häftigt hur inget är omöjligt för Gud, t.o.m. den som i människors ögon ser ut att vara ett omöjligt fall, kan med Guds hjälp vända om. Därför får vi aldrig ge upp, och om det inte är omöjligt för Gud hur ska då vi kunna säga “ nej, den personen kommer aldrig ändra sig eller bli frälst.”?

Så för att försöka knyta ihop detta med hur jag började. Koinonia – mycket mer än gemenskap. I Apostlagärningarnas 2 kap och från vers 42 kan vi läsa om hur den första församlingen levde. De respekterare sina ledare, var trogna varandra i gemenskap, de höll fast vid ordet, alltså den kristna läran som predikades. De träffades varje dag i templet (kyrkan) eller i hemmen, de firade nattvard tillsammans och åt tillsamman och hade massor med skoj tillsammans. I vers 44 står det att “ alla troende var tillsammans och hade allting tillsammans”.

Alla tillhörde samma familj och man delade på allt! Det fanns ingen själviskhet och man talade inte illa om varandra. Det bygger på att man har bra och djupa och ärliga relationer med varandra.

Så hur är vår relation med vår familj idag, vår gemenskap och vår kyrka, församling?  Lever vi i Koinonia?  Är vi någon gång själviska och vill säga att “vår församling” är bäst, Eller talar vi t.o.m illa om en annan församling , är vi avundsjua, är vi till och med oeniga i vår “egen” familj, respekterar vi och ber för våra pastorer, bjuder vi hem våra vänner på middag, tar vi vårt eget ansvar, är vi ärliga och transparenta, har vi rätt attityd, sätter vi den andres bästa före oss själva?

Ibland kan vi behöva rannsaka oss själva och fundera på hur vi lever våra liv. Inte för att anklaga oss själva eller någon annan, men för att “checka av” om vi lever det liv som Gud tänkt för oss. Lever vi i harmoni med vår tro och vår passion? Gud anklagar oss inte, men han längtar efter att få dela sitt hjärta med oss. Vad är Guds hjärta för hans “familj”? Sök Honom, ta tid och be Gud visa dej vad som är hans hjärta, be att få Guds hjärta för dina medmänniskor.