Jullovet…går mot sitt slut

En ledig dag kvar sedan drar det igång igen. Det har varit ett händelserikt jullov. Det har varit skönt att bara vara ledig och inte ha en massa måsten och tider som ska passas. Och andra sidan finns det ju en del måste på julen, som själva julen. Jag har kämpat med och emot julstressen så gott jag kunnat på olika plan. Jag tycker nog det gått ganska bra, eller man kan säga att det går väl något bättre för varje år som går. Och det är väl tur det att man avancerar. Tyvärr måste jag erkänna att mycket nog handlar om planering som inte alltid är starka sida,kanske därför jag drabbas av denna julstress..?
Tänkt många gånger under lovet att jag skulle skriva på bloggen men har bara inte orkat. Det känns faktiskt lättare nu när jag har lite distans. Så nu kommer allt på en gång,familjen Paz jullovs resumé:
Som sagt så hade jag planerat mat och klapp inköp bra detta år vilket gjorde att jag hade den lugnaste 23 december jag någonsin haft. Mamma kom och hon hämtade David i Linköping. Kändes kul att ha vänner härpå julen. Den 24 gick vi till kyrkan i klockartorpet på “ Julkrubba” gudstjänst. Det har vi gjort i flera år nu och det är en fin tradition.Snön detta år har ju verkligen livat upp tillvaron,vilken skillnad det blir. Har fått mej att tänka tillbaka och minnas hur det var när jag själv var liten. Tidigare har jag ibland börjat tvivla på att jag har minds rätt,var det verkligen så mycket snö vecka ut och vecka in som jag kommer ihåg? Men nu inser jag att det var så.

Barnen Paz med Salmita i Klockargården efter gudstjänsten

På julafton kom våra vänner Marco, Nohemi och Salma för att vara med och fira jul med oss.Det var extra kul eftersom det var deras första jul i Sverige. Vi hade julklappslek, julfika med glögg och pepparkakor,Kalle Anka, julbord och paketöppning. I vår familj blir det ingen tomte. Jag var rädd för tomten när jag var liten och jag har lite blandade känslor till att lura barnen.
På kvällen har man lyckliga barn och trötta nöjda vuxna. Vi avslutade kvällen med att titta på Marcos julklapp,Hulken.

 

 

Senare på juldagen åkte alla hem,men på lördagen träffades vi igen för en dag i Linköpings badhus. Vi hade med oss fika och hade en skön dag tillsammans.
Sedan kom några jobbiga mellandagar. Det var tyst, segt och deppigt..mmmmm.
Men vi försökte ladda inför nyåret då vi skulle åka till Uppsala och vara med på nyårskonferensen 09/10.
Marcos systerdotter går på bibelskolan och vi skulle få sova i hennes lägenhet. Marcos systers familj var redan där sedan några dagar och barnen såg fram emot att träffa kusinerna. Sedan hade vi tänkt åka med den hem till Köping på nyårsdagen och umgås med släkten.
På nyårsafton vaknade vi alldeles för sent efter att ha varit uppe alldeles för sent de senaste kvällarna. Vi hade tänkt åka vi 11 tiden, men det var ju bara att glömma. Vi kom väl snarare iväg vid 13-tiden. Men,men igen stress vi tar det som det är vi var ju ändå i mycket god tid till kvällsmötet.
Jag körde eftersom jag jag blir mindre stressad då…:/
E4:an var fin fram till Södertälje…de har ju så mycket snö i huvudstaden…sedan blev det värre, vid Alby började det snöa. Jag ringde min kompis i Tumba när vi passerade och sa på skoj att hon skulle vinka till oss. Hon tyckte vi kunde komma förbi och äta nygräddade pannkakor,men det hade vi ju inte tid med.
Vi var lite osäkra vilken väg vi skulle ta och vi hade ingen karta i bilen heller. Men vi konstaterade att vi nog skulle ta E18. Efter att åkt ett par timmar i minst 110 km/tim (kanske lite mer….). Känns det lite konstigt när man kommer till alla rödljus vid Tensta och Hjulsta. Efter Barkaby började det stå Västerås på skyltarna och då kändes det inte rätt. Vi skulle ha fortsatt på E4:an….
Ok,bara att vända vid närmaste avfart, det värsta jag vet när man vet att man ska åka en bra bit till innan man når målet. Så vi vänder och åker lite småvägar förbi Barkaby. Upp igen på stora vägen och man hinner just få upp lite fart, just det ett rödljus i Hjulstakorset. Jag bromsar och det händer ingenting. Under ett par sekunder gäller det att hitta på nått. släpper bromsen och provar igen,händer inget. Framför står en bil i rödljuset. Antingen kör jag rakt in i den bakifrån, inte så lockande, eller så svänger jag höger och riskerar att glida rakt ut i korsningen med korsande trafik,NEJ!,jag rattar vänster mor mitt räcket. Jag hinner tänka “vilken mardröm” snälla säg att jag vaknar NU! Inser snabbt att mardrömmen är verklighet och där sitter vi fastkilade mellan mitträcket och bilen som stod vid rödljuset. Jag visste att ingen var skadad för så kraftig var inte smällen, men …
Han i andra bilen så dok lite chockad ut och det är ju förståeligt. Han var lite upprörd och skärrad i början. Jag fick kravla mig ut genom sidorutan för att prata med honom och kolla läget. Bad honom att försöka körar fram lite men det gick inte och han vågade inte gasa på för han var rädd att bilarna skulle skadas ännu mera.
För att göra en lång historia lite kortare så kom vi loss och han tog oss till en bilverkstad några km därifrån, som var öppen på nyårsafton. Hans bil slutade med några repor??? Den bucklade plåten bucklade ut sig själv (det var en Volvo!) Vår bil gick knappt att köra p.g.a plåt som gick emot framdäcket. På bilverkstan fixade de en skadeanmälan (det var nämligen deras bil som killen hade lånat) och de bankade till vår plåt så den gick att köra. Tror man inte på Gud så vad kallar man det då??? Ja, slumpen är väl inte värdig… Nej, det här var Gud omsorg i en situation som kunde gått hur som helst.
Så vad gör vi nu? Kändes inte helt ok att fortsätta till Uppsala med en skadad bil i mörkret och med det väglaget. Åka hem igen till Norrköping? Vi hade såklart inga nyårs förberedelser hemma. Nej, jag tog och ringde min kompis i Tumba och frågade vart de skulle fira nyår. Hemma sa hon. Jag berättade vad som hänt och hon sa “kom hit! Här finns allt, mat, gottis och partystämning.” Efter ett sista övervägande styrde vi bilen mot Tumba.
Det var så skönt att komma in i värmen hos våra vänner. Hon fixade lite snacks med en gång och vi fick bara sitta och ta igen oss. Barnen var lite ledsna över att inte få träffa kusinerna men när de kom innanför dörren till Zagalerna så glömdes det bort för nu fanns det 5 andra kompisar att leka med…bättre kan det inte bli för att vara ett helt oplanerat och improviserat nyår.
Vi hade så skoj och trevligt så vi stannade i 2 dagar, vilket visade sig vara ett mycket bra val när vi senare hörde om olyckorna som varit på E4:an på nyårsdagen.

God nyårsmiddag och härligt sällskap

  

De stora barnen hade det kul vid sitt eget “nyårsbord”

  


De små satt i köket med oss

   















Man ska vara glad på nyårsafton och det blev vi verkligen till slut trotts alla märklig omständigheter….
Jag säger bara Achmed…with flem… (ok,internt skämt)
Ja, ja jag delar väl med mej då

 Efterrätt i den stora härliga soffan som rymmer ALLA barn.

Så var klockan äntligen 00.00 och på med alla kläder och ut för att smälla raketer och dricka champanj.

 

















Bli inte arg på mej nu vännen..:/

                                                                                                                                                   

GOTT NYTT ÅR 2010 ALLIHOP!