Carpe Diem

Oj, oj vad tiden går. Veckorna bara rullar på. En positiv sak med det är ju att det snart är sommar :). Men jag tänker ofta på hur viktigt det är att stanna upp, ofta. Det finns så mycket at vara tacksam för och så många ögonblick att ta tillvara. Även om jag just nu känner mej lite ensam eftersom Marco inte är här, så är jag ju så långt ifrån ensam. Jag älskar verkligen att ha en stor familj. Det är så härligt att vara många. Jag tror jag kanske kan uppskatta det ännu mer eftersom jag vet motsatsen.

Själv har jag  ju växt upp som enda barnet och varit ensam mycket. När man inte vet något annat så har man ju inget att jämföra med, men när man får något att jämföra med så kan man ta ställning till om man trivs med det eller om man skulle vilja ha det på ett annat sätt. När jag kom till den insikten så visste jag att jag ville ha det på ett annat sätt. Så från den dagen så har jag alltid önskat mej en stor familj. När barnen är små lever man ett oerhört intensivt liv och man tror att det ska vara för evigt, men så plötsligt så har situationen förändrats och minstingen är ingen bäbis längre utan snart 4 år och “kan allt själv”. Då inser man hur fort det går,nyss var min 10 åring bäbis, det betyder alltså att lika snart är han 20 och kanske flyttar hemifrån (fast inte om jag får bestämma :). Och så rätt som det är så kanske man inte har några barn hemma alls. Så vad är det jag vill säga. Njut av idag, ta tillvara nuet, det kommer aldrig, aldrig tillbaka.