onsdag, februari 03, 2010

Snö, snö, snö, snö, insnöad

Jaha, så sitter man här med 4 barn hemma en helt vanlig onsdag. Kan inte förneka att det ändå är rätt mysigt. Men känslor av att helst vilja gå ide och uppstå någon gång i april, maj finns där. Alltså vad händer om man inte ens kan öppna ytterdörren? Nu skojar jag inte för efter imorse så känns allt möjligt och inget omöjligt.

Alltså man blir ju chockad när man drar upp rullgardinen, och hela fönstren är helt isiga. Och när barnen skulle ut genom dörren då gick den knappt att öppna, helt galet! Det kändes “så där” att skicka iväg dem till spårvagnen, jag hade mina tvivel. De gick 7.45. Kl.8.40 ringer Leonardo och berättar att spårvagnen just kommit och det stått och väntat så länge. Efter 10 min ringer han igen och sa att spårvagnen inte ens lyckat ta sig till nästa station ens utan stod och gled fram och tillbaka. Och chauffören släppte först inte ut folk så de satt där inne.
- Kom hem, sa jag. Nu vill jag ha hem mina älsklingar, inte ha dem ute i snöstormen. Till slut fick chauffören öppna dörrarna för folk blev upprörda. Under tiden hade 3 spårvagnar till kommit till Klocket och stod på rad. Chauffören sa att han inte trodde det skulle komma ersättningsbussar heller, så vad gör man.

Jag sms:ade till Leonardos fröken och hon skrev tillbaka att det bara var 4 elever i 3-5:an, så vi var inte de enda som inte kom iväg. Det var många i Gabriels klass som inte kommit till skolan heller. Känner mig inte lockad att försöka få ut bilen. Igår fick jag knappt upp garageporten, antar att det ligger stora vallar för porten idag och vägarna känns inte så lockande.

Mamma skulle kommit idag också. Jag sms:ade henne  och sa att hon inte får komma, men jag antar att hon själv redan räknat ut att det inte var aktuellt att ge sig ut på E4:an idag. Ja, så det kan bli.

Alicia har dans i eftermiddag, vi får väl se hur utvecklingen blir, men det känns helt klart osäkert.

Åh, vad jag önskar att jag inte var här. Det känns så oerhört märkligt att veta att Marco är i 30 graders värme. Finns det ingen magisk knapp man kan trycka på och plötsligt så är man bara där? Varför funkar sånt bara på film? Eller man kunde väl åtminstone vinna sådär en 70 000kr på en trisslott, varför gör man aldrig det? Kan ju bero på att jag aldrig köper trisslotter… :S, men jag har faktisk fått i present ibland.

Nej, det är bara att se verkligheten i vitögat och gilla läget. Jag kommer vara här i snö-Sverige ENSAM i 2 veckor till. Chohooooooo!!!!!!!!! Peppa, peppa, peppa!

1 kommentar :

Unknown sa...

Hola amorcito !

Si me imagino que es verdaderamente frustrante con tanta nieve por todas partes. Como quisiera estar ahi para poder verlos y ayudarlos. Pero como dices Dios quizo que yo este aca en estas semanas. Los extraño mucho a ti y a mis hijos.
Dios nos cuide !
Los ama

Marco