5 starka män och en driftig kvinna

Käre Gode Gud förbarma dej över mej, ge mej tålamod, uthållighet och tålamod igen och frid.

Det finns många sätt som Gud kan använda för att slipa på vår karaktär. En ska kan vara snö, snö i massor. Det gäller att ha en förlåtande attityd mot alla oplogade vägar och parkeringar. Igår satt jag inne, vilket jag är glad över även om det känns lite fel när barnen har skola och jag också. Men risken är att det hade blivit pannkaka av alltihopa om jag tagit ut bilen.

Men tills idag hade jag samlat mod och peppat mej. Skotta ut bilen ur garaget, gick ganska enkelt eftersom de plogade garagefarten igår. Trixa sej ut genom alla snövallar. Check. Lugnt och fint ute på stora vägen. Check. Inte hetsa upp sig för mycket över att vägen fortfarande är stängd under broarna där lastbilen körde fast för typ massor av dagar sedan http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6523692.ab, vilket leder tillgrym köbildning (stockholmare läs: man kunde inte åka lika fort som vanligt utan fick sänka hastigheten till 50-60 km/tim p.g.a. ovanligt mycket bilar på vägen). Check. Ovanligt mycket trafik runt Kungsgatan, klockan tickar på, det har säkert tagit 5 min extra att köra idag….andas…. Ok, nu börjar tankarna gå vart ställer jag bilen?

För allas information så ligger barnens skola i slutet av en lång nedförsbacke, det finns en parkering och en vändplan,båda har blankis under snömodden och Anna har fastnat på båda ställena tidigare. Och nej vi har inte dubbdäck bara vinterdäck.

Det gäller att bestämma sig fort, men utmed gatorna är det fullt med snö och tvåfiliga gator är i det närmaste enkelriktade p.g.a snövallarna. Vart ska jag stå? Backen ner till parkeringen ser faktiskt plogad och ok ut. Inga andra bilar i sikte just nu. Jag satsar på parkeringen. På väg ner i backen ser jag den smala infarten till parkeringen mellan två stora snöhögar, kommer lite närmare och ser djupa spår på den oplogade parkeringsplatsen. Ber en kort bön…och svänger frimodigt in, 2 meter och tvärstopp. Nu kommer prövningen…. Barnen i bilen…få inget utbrott på vintern och snön och skrik hur mycket du hatar den. Andas….

Kollar i backspegeln och ser hur det kommer bil efter bil som ska ner och lämna barn, ser min vän  som ska in och parkera för att sedan gå till jobbet. Oh nej, hade just sagt till henne att “jag kör inte ner där för jag fastnar”.Vad gör jag här, hur kunde det bli såhär??

Iväg med barnen till skolan. Emanuel kvar i bilen. Min snälle bilmekaniker hade just släppt av sin flicka och ska hjälpa mej. Inget går. Han vill bogsera ut mej. Slänger in Emanuel på dagiset super snabbt. Sagt och gjort, bogseringen går inte, jag sitter fast och linan bara lossnar. Det strömmar till fler starka män. Den förste åker då för han ska lämna fler barn i annan skola. Vi ser en liten plogande mini traktor. Hjälp! Han kommer, han har sand. Massa sand. Vi är nu fen starka män och den driftig kvinna och så nervvraket som försöker bete sig sansat och hålla god min. En sån hjälplöshet. Jag låter de starka männen ta över ratten också. En försöker, två försöker, det knuffas och skottas. Nu är det inget roligt längre, massa bilar som kommer och alla stirrar, “har ni fastnat eller???”

-“Nej, nej, vi tycket bara det är kul att stå härpå parkeringen och blockera alla medans vi skottar och knuffar lite.” Nu var jag inte snäll, men det kan inte riktigt hjälpas. Ok, jag sa inte det, men jag skriver av mej här….

40 min senare är jag loss och fri. Nu vill jag hem. Om 3 timmar ska jag ut igen.Måste till Komvux idag. Sen ska barnen hämtas också innan man får komma hem för gott och pusta ut för idag.

Tålamod, lugn, uthållighet, var positiv, älska vintern, älska snö och så en extra dos tålamod…andas… Käre Gud jag vet att jag behöver jobba på det här, hjälp mej!

Usch, nu fick jag dåligt samvete också, i-landsproblem… Vad är väl detta jämfört med en jordbävning. Dessutom fanns det ju en massa underbara människor runt omkring som så villigt hjälpte mej. Allt är ju relativt. Nu var det här min värld idag och mitt stora “berg”. Men nu får jag lyfta blicken och sluta att stirra mig själv i naveln (jag tycker ju liksom extra synd om mej själv nu när min älskling är borta). Dax att rycka upp sig, ta sig i kragen och leva livet. Hej hopp, ha en bra dag i vårt härliga vinterlandskap, njut av det goda och var välsignad!