I onsdags fick jag ett mail av mamma som chockade mej ännu mer än det förra, fast på ett sorgligt sätt. Mannen som hade gett oss penga- gåvan, har gått bort helt plötsligt. Vad säger man.... Den här mannen har känt mej hela mitt liv och nästan hela mammas liv också, för oss är det som att han alltid har funnits. Han är har alltid varit så trogen och hjälpsam på alla sätt. När jag var liten var jag dagbarn hos dem och hans fru tog hand om mej. Även våra barn har lärt känna honom. Det konstigaste är att det är så svårt att greppa när man är på andra sidan jordklotet. Jag tänker på hans 4 barn och alla hans barnbarn. Det kommer bli tomt. Och jag tänkte direkt på Fällan-lägret, hur ska det gå, han har ju alltid varit med.
Dessutom har han alltid bett för oss och det var det han sa till mamma när hon var och tog emot gåvan i måndags, att han ber för oss. På något sätt hoppas jag att de bönerna fortsätter men från himmelskt håll.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar