Massor att berätta

Oj, vad dagarna går fort. Det har hänt så mycket och jag har inte haft tid att berätta om allt vi gjort. Men nu ska jag försöka ta igen lite. Vart börjar jag..

Jag börjar med ett bönesvar. Det går å mycket pengar här i Lima, trots att allt är billigt, så går det ändå åt mycket mer pengar än vi planerat. Vi åker hit och dit och träffa släktingar och så, vi blir ofta bjudna på mat, men vi vill ju också bjuda igen o.s.v
I alla fall så var vi lite oroliga för att pengarna rinner iväg och vi hade inte köpt biljetterna till Iquitos och när vi kommer dit ska vi betala 1/3 av skol avgiften, nästan 20 000 kr.

Så jag bad en kväll ganska desperat, till Gud att han skulle hjälpa oss. När jag sedan kollar min mail dagen efter så har min mamma skrivit till oss. Hon berätar att vi fått en gåva från en man i hennes hemförsamling i Ödeshög. Wow, vilket bönesvar! Jag blev helt överväldigad

Gud vill verkligen visa sin trofasthet och att vi kan lita på honom. Vi behöver den uppmuntran för vi behöver lita på att Gud förser för oss under hela den här vistelsen. Och vi behöve tränas i att lita på honom.

I början på veckan var vi och häsade på släktingar vi var i en djurpark och vi var och badade, så jag hade inte id att kolla mailen på 3 dagar.
Min pappa reste på semester till Los Angelse samma dag som vi reste till Lima. Och han sa innan vi åkte att han kanske skulle komma hit "en sväng". Jag sa att det skulle vara jätte kul, men vågade inte dirkt tro att det skulle bli så. Sedan har vi haft kontakt på mailen och jag har frågat: -kommer du? Säg till i god tid i så fall....
Så när jag öppnar min mail efter 3 dagar, fanns ett antal mail från min pappa:-Hallå, vart är ni hör av er, - här är mitt peruanska mobil nr. ..Hallå....Jag bor på hotell Miraflores....
Ju längre ner jag kom i inkorgen, till slut kom jag till det första mailet han skickat: -Jag kommer till Lima på tisdag kväll och tar då in på hotell si och så här är tel. nr.

Så jag fick världen chock och kunde knappt prata, jag skrek åt Marco lite stammande, fort fram med telefonen, ring det här nr.
Marco ringde upp och pappa svarade på sin mobil helt lugnt.-Ja, hallå. Och jag stammade fram helt hysteriskt: Var är du? Är du här? När kom du? Vad gör du? Han sa helt lugnt, jag går hät på en gata och jag har just ätit lunch. Min pappa är en van resenär, han har snart varit i hela världen tror jag, det var bara Latinamerika som fattades. Så jag säger men kom hit nu, vi är hos Marcos mamma i San Miguel, hoppa in i en taxi. Så det gjorde han och på 20 min så var han här.
Helt otoroligt, jag känner mej så full av intryck att jag inte vet vart jag ska göra av allt.

Så nu bor pappa med oss och han åker med oss till Iquitos och stannar där några dagar . Marcos mamma åker också med till Iquitos, sedan åker hon och pappa tillbaka till Lima tillsammans. Det blir perfekt!

Marco hade skaffat ett peruanskt telefonkort och vi hade fått låna en telefon här. Ingen av våra telefoner fungerar här tyvärr. Efter bara 2 dagar blir Marco av med telefonen i en taxi......så typiskt. Det var därför min pappa inte fick tag på oss heller, för jag hade mailat honom telnr. men då hade vi blivit av med den. Tack och lov så har vi fått låna en annan telefon av en god vän här. För man måste kunna kontakta varandra.