Jag har en andaktsbok som sträcker sig över ett helt år. Jag läser den nästan varje dag. Det är olika personer som skriver en fundering till ett bibelord varje dag.
Jag vill dela med mej av Ylva Eggehorns ord som jag läste härom dagen.
Gud, jag har fallit ur mitt liv och kommer inte in igen. Min bakgrund,
min uppfostran, kan inte hjälpa mej. Jag kunde lika gärna vara föräldralös.
Min familj, mina närmaste kan inte hjälpa mej. Jag sitter som en änka
mitt i sorgen och ensamheten. Allt som var välbekant mitt sammanhang,
min tillhörighet i världen, har brutit samman. Jag känner mig som en hemlös. Kan jag komma ur min låsta situation? Var är öppningen?
Du säger att du försvarar mig. Att du följer mig genom vildmarken.
Om jag kan lägga ner min bitterhet, mina försvar, ska du leda mig vidare.
Hennes ord var kopplade till ett bibelord i Psaltaren 68:5-7
Sjung till Guds ära, lova hans namn, hylla honom som rider på molnen! Herren är hans namn, jubla inför honom, de faderlösas fader, änkornas försvarare, Gud i sin heliga boning. Gud ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka, men upprorsmännen får bo i öknen.
Jag lämnar det där. Kanske betyder det något för dej, kanske inte. Kanske idag, kanske imorgon, kanske igår.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar