Årets julbrev

Vi har skickat nästan 60 julkort i år. Förra året skickade vi inga. Att det blev så förra året berodde på vår resa och superstress i livet.
Jag gillar julkort, har funderat mycket på om det är värt den stress som det ofta är innan de är tillverkade, skrivna och skickade. En del runt omkring mig frågar om det verkligen är nödvändigt. Ja, jag tycker det är nödvändigt! Det är fantastiskt roligt när det börja dimpa ner julhälsningar och fina foton och julbrev i vår brevlåda veckan innan jul. Jag vill verkligen tacka er alla som tar er tid att skriva till oss. Roligast är det faktisk att få med ett litet julbrev med en uppdatering om hur ni har det i livet.

Vi har under ganska många år också skrivit lite om hur året har varit. Det är nyttigt att se tillbaka och reflektera över året som gått. Ofta förfasas man över hur fort tiden rusar på.
I år provar vi något nytt. Jag har hänvisat hit till bloggen på våra julkort. Så alla som är nyfikna på vad familjen Paz sysslat med 2012 får vara så snälla att slå på datorn och leta upp bloggen.
Jag har aldrig någonsin varit ute i så god tid som jag var nu med att fixa julkorten. Visst jag hade egentligen velat tagit ett helt nytaget foto på barnen och kanske oss med, lite juligt sådär hade varit fint…men det är nästan hopplöst att samla hela gänget, kammade och klädda för ett foto. Inte helt hopplöst men inte lätt. Kanske får till något på julafton eller så, den som återkommer hit får se .
I vilket fall, så i år blev hela julkortshistorien nästan bara rolig, lite små ångest hann jag med innan de var beställda, men det var ingenting i jämförelse…ha, ha, ha. 2010 blev mina julkort försenade p.g.a en snöstorm, trots express leverans som var svindyr, de kom i mellandagarna. Vilket fiasko.
Jag hade tagit ut adresser till minst fem familjer till, men det räckte inte mina kort till i år. Nästa år får jag beställa 70 julkort. Så fick du inget julkort så var inte för ledsen för det. Vi tänker på dej vår vän i alla fall och vem vet, kanske nästa år. Nu håller jag på att dra ut på detta…Men så här är det, julbrevet kommer i nästa inlägg, sorry…
Tillsvidare, håll tilllgodo med en bild, där vi lyckade hålla barnen kammade och klädda på en och samma gång. Tagen någon månad efter vi kom hem från Peru.
Vi kanske skulle haft det här som julkort egentligen, men då är ju inte vi med. Fina är de mina guldklimpar och ögonstenar i alla fall.
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3