Om jag ska ta och skriva några rader, känns liksom som att det är dax för det. Livet rullar på kan man säga. Ganska mycket vanlig vardag, men med små höjdpunkter.
Jag har varit förkyld i en vecka vilket har gjort att jag inte känt mej riktigt på topp precis. Vi hade dock en lugn helg och har bara tagit dagen som den kommer, vilket är så skönt ibland. Men nu väntar några helger framöver med trevliga besök.
På lördag kommer Marcos syster med familj, vi har inte träffats sen vi kom hem från Peru. Och på fredagen kommer några vänner och på söndagen andra vänner så det blir fullt upp och kul.
I kyrkan har saker och ting satt igång som söndagsskolan t.e.x. Jag är med och har en grupp 3 ggr denna termin. Det var en lite startsträcka att komma igång och komma in i det igen men det var kanonkul när det väl var dax för min tur. Barn- och familjerådet har också haft sitt första möte för terminen och det var extra trevlig för vi var hemma hos vår pastor som bor långt ut på vischan. Han bjöd på mat och det var väldigt trevlig att få se vart de bor. Så tack för det! Mötet var också bra och vi jobbar på för att planera vad vi ska göra för och med barnen under terminen och nästa år. Det är ett härligt gäng som verkligen brinner för arbetet och inte drar sig för att hugga i. Känns väldigt kul och motiverande.
Leonardo har äntligen kunna börja på riktig på sin cirkusträning denna vecka. Det beror på att cirkusen nu har flyttat från sina gamla lokaler och in till nya som ligger mer centralt vilket gör att vi kan ta oss till träningen utan bil. Vilket var i stort sett omöjligt tidigare. Det känns jätte bra för han älskar sin cirkusträning och han är duktig. Ikväll blir det grabbacro. Där emot får vi nog lägga ner fotbollen, tyvärr. Det känns alldeles för meckigt utan bil. Och särskilt nu när det blir kallare och mörkare också. Känns kanske mest synd för Gabriel för han har ingen annan aktivitet. Och andra sidan är han inte jätteledsen för det han är inte lika aktivitets inriktad som Leonardo och även Alicia. Men det blir ibland lite långtråkigt för han på eftermiddagarna efter skolan, det finns ju inte så många att leka med precis, de flesta går ju på fritids.
Livet går utan bil och det måste det ju annars vore det skam, men det är helt klart enklare med bil. Marco är den som tycker det är jobbigast vilket kan tyckas lite bakvänt, men han lider för min och barnens skull, mer än jag själv gör. Vi pratade om att det blir bara kallare och kallare och mörkare och mörkare och det är tufft att åka spårvagn hit och dit. Jag försöker vara positiv, vi är ju liksom inte de enda i Sverige som inte har bil. Om andra fixar det så gör vi det också och det ligger ju i Guds händer. Han vet våra behov och vi får bara lita på att han har det bästa för oss.
Det är intressant att se hur olika jag och Marco bearbetar och hanterar olika saker. Det har vi märkt och märker mer och mer i och med vår resa och allt vi varit med om. Man lär verkligen känna varandra på nya sätt och upptäcker sidor hos varandra som man inte tänkt på eller som på något sätt gått obemärkt förbi.
Man inser vikten av att alltid prata med varandra, ta tid för det sitta ner ett par timmar och bara prata, helst mer än en gång i veckan. Och även dela tankar om framtiden och vad som går runt i huvudet. Vi hade ett sånt snack igår. Jag har insett att jag har varit dålig på att dela med mej av mina tankar och idéer. Jag vet inte riktigt varför. Och jag tänker väldigt mycket och har massor med idéer och visioner hela tiden. Ibland blir jag nästan trött på min egen hjärna.
Och problemet har många gånger varit att jag kanske har tänkt på något och gått och funderat på det i flera veckor kanske månader innan jag kläcker det för Marco. Då är det ju gamalt och genomtänkt för mej men helt nytt för honom och då kan jag bli irriterad och frustrerad över att han inte tar emot det jag säger med entusiasm ect. Hummm… men tack och lov har jag nu lärt mej på vägen och nu är det slut med överraskningar som kastas fram hux flux. Eller i alla fall måste jag ha mer tålamod med att ge honom tid att fundera och låta saker och ting smälta in.
Så det var väl dagen tips, typ. Äktenskapslektion nr. 1. Ta tid och prata med varandra och se det positiva i era olikheter och försök förstå varandra. Lycka till från en som jobbar på det!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar