Principer

Har just suttit och kollat på lite gamalt från min blogg. Letade efter några speciella inlägg. Oj, jag blir nästan själv impad på allt jag skrivit. Men mesta av allt skäms jag för att jag skriver så lite nu, sen vi kom hem.

Jag hamnar där igen att det händer ju likson inte så mycket att skriva om, eller så gör det det? Men det blir ju ändå mest tankar och funderingar och hur kul är det…för andra…eller så är det det? Ja, det är svårt att säga tycker jag för jag har ju inte fått så mycket respons, men jag ser att det är några som kommer in och tittar. Det var och är många som sagt att de uppskattat bloggen när vi varit borta, och det är ju superkul måste jag säga. jag blir glad och taggad. Tänk att man är så beroende av respons och positiv feedback, eller beroende? Man blir glad i alla fall.

Ja, det om det. Nu till principerna. Ju äldre man blir desto klokare, eller?  Ålder behöver faktiskt inte ha med klokhet att göra nödvändigtvis, men det kan hjälpa om man vill bli kolkare. I alla fall så har det gjort det på mej tycker jag.När jag var ung,yngre var allt svart eller vitt. Mycket skarpt svart eller vitt, men med livets erfarenheter så har linjerna suddats ut och mer grått kommit in. Lite mer nyans alltså. När jag tror på något eller inte tror på något så kan jag lätt bli väldigt svartvit. Särskilt om de flesta runt omkring gör eller inte gör det jag tror eller inte tror på. Bara för att visa minsann så kommer de där principerna.

Men om och om igen så får jag omvärdera och släppa på principerna som finns där “bara för att”. Nu pratar jag inte om mina livsprinciper grundvalarna i livet utan det där andra. Och just det när man rannsakar sig själv måste ställa frågan varför gör jag eller varför inte? Blir svaret “därför att”!! Jag ska visa världen att det går!

Nej, det håller inte i längden. Livet har vissa nyanser. Det blev en lång utläggning för att komma fram till dagens tema: Mobiltelefon till barn

Nu kanske ni anar. Jag tycker inte små barn ska ha mobiltelefon! Nu kan vi säga punkt slut, men det kan vi inte för nu blir jag principfast. Vad är små barn? Ja, typ innan tonåren sådär. Jag har inte sagt det här till allt och alla men predikat det för mina egna barn, så de vet vad jag tycker.

Nu har jag släppt efter. Jag kände att saker blev så fel och så krångliga bara för att jag har en princip att mina barn ska inte ha mobiltelefon, No matter what!

Lite bakgrund. Vi har ingen bil och mina barn har fått lite mer frihet att åka spårvagn själva. Vilket isig har varit en process för “hönsmamman”, men den ägde till stor del rum redan för ett år sedan. Nu pratar vi fram och tillbaka till skolan. Men nu är det så Leonardo har cirkusträning flera gånger i veckan, på kvällstid. Så han har fått åka själv dit och vi hämtar efter, för det är för sent att åka hem när det är mörkt tycker jag.

Cirkusen har nya lokaler och vi hade bara varit där ett par ggr när Leonardo skulle åka själv första gången. Jag skulle få låna en bil och åka och hämta honom. Vi kom överrens om att han väntar på  mej inne på cirkusen när det var slut. Jag visste att jag skulle komma lite senare och hämta honom och jag sa det till honom så han visste att han skulle få vänta lite.

När jag går för att hämta bilen börjar det plötsligt spöregna. Jag skjutsade hem en person på vägen till cirkusen så jag kom som sagt lite sent och hämtade honom. Dt vräkte ner och när jag kommer upp i lokalen är han inte där. Tränarna är kvar och jag frågar om de visste när han gick. De sa att han  gick ut med de andra killarna efter träningen. Jag ringde hem och kollade om han kommit hem. Kanske hade någon skjutsat hem honom eller så kanske han gick till spårvagnen i alla fall. Nej, han hade inte kommit hem. Jag och Gabriel går runt ute runt lokalen och letar och ropar. Jag tänkte han kan ju inte vara här i regnet och mörkret, kände inte bra alls.

Satt ett tag och väntade i bilen. Visste inte vart jag skulle göra, tankarna låste sig en del kan jag säga. Ringer hem igen och säger till Marco att ringa direkt om han kommer hem. Vi skulle åka till Maxi och handla därför hade vi fått låna bilen. Jag åkte till affären. Gabriel blev jätte orolig och jag med faktiskt men försökte agera cool och hoppades varje sekund att Marco skulle ringa. Jag kunde inte koncentrera mej på handlingen för fem öre, stod bara och stirrade på hyllorna. Ska jag åka runt och leta? Och vädrat det var det värsta tror jag att det vräkte ner hela tiden och så mörkret förstås.

Gabriel började gråta han var så orolig. Jag ringde till Marco och sa att nu får han ringa polisen, det hade gått mer än en timma utan att vi visste vart han var. Sagt och gjort. Men just när Marco pratade med polisen så kommer Leonardo hem, blöt, kall och trött.

Vad hade hänt? Han hade missförstått att han skulle vänta inne i lokalen. Han var rädd att jag skulle åka ifrån honom och inte komma upp och hämta honom?? Vilka idéer, jag kommer alltid upp och hämtar…

Han stod ute och väntade och efter en stund så går han till spårvagnen, men när han kommer dit så tänker han “tänk om mamma kommer nu” så då gick han tillbaka till cirkusen…stackaren i detta regn. Så han står och väntar ett tag till innan han tillslut går tillbaka till spårvagnen och åker hem. Så på det viset lyckades vi missa varandra.

Det här var alltså droppen.Det har varit lite andra små saker innan när man verkligen skulle behövt nå varandra. Nu måste han ha en mobil!! Som tur var hade jag redan beställt ett extra startpaket som jag hade tänkt kunde vara bar att ha. Och gamla mobiler har man ju som ligger och skräpar. För en ny till ett barn…och detta barn….fullkomligt onödigt.

Vi har vissa regler runt mobilandet och det tror jag på. Han har nu haft den i en vecka och inte lyckats slarva bort den ännu. Han har fortfarande pengar kvar på kortet, inga onödiga samtal BIG Regel! Men det har blivit massor med onödiga SMS. Jag har förklarat saker och ting för honom hur det funkar, det är inte gratis. Vi får väl se det här som en inlärnings period. Har märkt att man kan faktiskt vara lite utanför om man är 10 år och inte har mobil eller åtminstone fattar hur den funkar med SMS och hela köret. Har lite svårt att greppa det.Är väl lite gammal modig och bakåtsträvare. Men nu är han inne…:/  Skoja bara, skulle sällan vara orsak till att skaffa den. Min princip fick ruckas för att göra livet enklare och säkrare, men jag släpper inte på allt, de ruckades bara lite. =)