Djungel flash back

Sitter och sorterar foton från vår resa…puh. Vi har över 10 000 foton, vilket är hur kul som helst. Men jobbet att sortera dem är så tidskrävande. Och nu är det bråttom! Det där med att dra ut på saker tills man bara måste och då är det sista minuten. Det är ju typiskt.
I morgon ska jag och Gabriel berätta om vår resa i hans klass och vi ska visa bilder och lite andra saker. På söndag är dax att berätta i kyrkan och visa bilder. Så jag måste grov sortera och sedan sortera i olika mappar beroende på var vi ska visa bilderna och sen helst ytterligare fin sortering och om jag är riktigt ambitiös så ska jag sätta ihop ett bildspel med en viss ordning och kanske med bildtexter till. Men det hinns inte tills i morgon kan jag säga.
Jag ska inte vara för hård mot mej själv faktiskt. Det har varit en stor omställning att komma tillbaka och man kan liksom inte bara trycka på olika knappar och så går det på bara. Och de har varit mycket att ta itu med och det tar sin tid, men känner att nu har jag gjort flera viktiga och omständiga saker senaste veckorna (omständiga i det att det är papper hit och dit som ska fyllas i och skickas och sen även en massa telefon samtal.)
Jag har fixat en massa papper som hade med firman att göra, nu är ett avslut inskickat, nu är det bye bye för Lammolen på riktigt. Det beslutet har mognat fram under lååååång tid. Sen har jag skickat in en skadeanmälan eller vad det heter angående förseningarna vi drabbades av när vi reste till Peru. Vi kom fram 24 timmar senare till slutmålet. Det var i alla fall massa papper att fylla i och en massa kopior som skulle med.
Ja och sen fick jag för mej att söka lite universitetskurser till våren, typ dagen innan sista anmälan, och där skulle man också skicka in betyg och sånt.
Det är ju inte som att man inte har något att göra bara för att man inte har ett arbete utan för hemmet, säger det lite i förbifarten ifall någon skulle undra vad jag gör hela dagarna bara. =)
Så nu till en grej som jag blev så glad över. Som sagt satt och sorterade foton till kl. 01.00 i går natt. Jag har inte på långa vägar gått igenom eller ens tittat igenom alla de foton som våra vänner tagit och som vi fått. Hittade ett så fint foto som verkligen går till en av det berättelser som jag delat med mig av till några.
När det var min tur att följa med till djungeln på en tre dagars resa så tog jag med några små påsar med barnens kläder och köpte lite godis och sånt för att kunna ge bort i byarna vi besökte.
Vi var i 3 olika byar. På förmiddagarna gick vi från hus till hus och evangeliserade och bjöd även in till kvällsgudstjänst. På eftermiddagarna hade vi ett program för alla barn med clowner och sånt. Jag delade upp kläderna i 3 delar och tog med en del i min ryggsäck varje dag. Jag bad och frågade Gud vem jag skulle ge dem till. Så på en hus till hus runda så kom inget direkt tillfälle att ge bort kläder och vi var nästan tillbaka till mötespunkten efter vår runda. Men det fanns ett hus kvar. Vi var säkert 5-6 personer i teamet som gick runt. Vi fick komma in i huset och vi alla fick knappt plats. I huset bodde en kvinna med 6 barn, minsta var bara 2 månader och hon stod och vaggade henne i hängmattan. Hon berättade att hennes man rest till Lima för att söka jobb, han åkte ett par dagar efter dotterns födelse och sedan dess hade mamman inte hört någonting. De har ju inte direkt telefon och internet mitt inne i djungeln….
Vi bjöd henne till kyrkan och jag visste direkt vem som skulle få alla kläder och kex och godis som jag hade i ryggsäcken. Hade mest Aliciakläder och det var ju tur att hon hade 4 tjejer! Men hade nåt enstaka pojke plagg med också.
På kvällen kommer hela familjen till kyrkan och gissa vad barnen hade på sig? Det bästa av allt min vän Angela hade tagit den här bilden på dem och den hittade jag igår kväll.

Så kul att jag råkade ha en Sverigetröja också (som har varit med på Kings Kids fotbollsturné i England). Andra brorsan fick ett par Barca shorts från Barcelona. Lill tjejen har en klänning från Lingon & Blåbär och tjejen till vänster en Esprit tröja (som jag dessutom fått från en vän i Göteborg var dotter vuxit ur den), men vad vet de om det :). Mitt i djungeln men internationella. Det som vi tar för givet och har som slit och släng, det är mer än julafton för dessa barn. Det är så fascinerande. Och för mej en enorm tillfredställelse att få vara med och ge av mitt överflöd. Bäbisen fick inga kläder och är inte med på bild, tyvärr.