Tiden bara rullar på nu har vi inte många dagar kvar. Och jag har varit så slapp på att skriva på bloggen. Jag får faktiskt lite dåligt samvete när jag inte skriver. Men jag vet inte ens riktigt vad jag ska skriva om.
Jag känner mej lite konstig, jag tror det är omställningen, eller rättare sagt jag vet att det är omställningen från att vara så aktiv och ha vänner som man levt med i 6 månader, omkring sig till att inte ha något speciellt att göra.
Jag har läst från mina kompisar på facebook att jag inte är ensam om att känna som jag gör. Det är flera som tycker det känns jätte konstigt och de säger att de förväntar sig att träffa några UMU:are när som helst eller se någon passera utanför fönstret.
Så vad gör vi hela dagarna? På mornarna eller rättare sagt förmiddagarna så tar vi det oftast väldigt lugnt. Nästan varje dag åker vi hem till Marcos mamma. Miluska Marcos lilla syster är också här i Peru nu så vi gör lite utflykter med dem. Ibland är vi kvar här där vi bor och barnen leker med familjens barn.
Marco passar på att träffa sina gamla kompisar och igår var vi hemma hos hans kusiner. På onsdag morgon går planet. Barnen längtar hem mycket nu. De vet att det är sluttampen och eftersom vi är mer lediga och inte gör så mycket så finns det mer utrymme för hemlängtan tror jag.
Vi ser alla fram emot att komma hem till vårt eget hem och att träffa all våra vänner och familj.
1 kommentar :
Nu är det inte många timmar kvar innan ni åker.
Hoppas att ni får en skön resa o att allt går bra.
Många bamse kramar från oss alla/ Linda m. fam
Skicka en kommentar