Hemma!

Nu är vi hemma. Känns så häftigt, skönt och konstigt på samma gång. Vi har bara varit hemma i ca 2½ timma, men barnen har hunnit bada, leka och spela bondespelet.

Mamma hade varit här och gjort så fint. Köpt frukostmat och lite annat och ställt köttgryta i frysen som jag ska värma snart. Hon hade bäddat alla sängar och barnen hade fått nya sängkläder. Så fanns det små fina kort med välkomsthälsningar på till alla. Det kändes så välkomnande att komma hem. Tusen tack mammis!

Har också packat upp två snart tre väskor. Ska bli så skönt att slippa resegarderoben. Jag vill inte se en resväska på länge!

Emanuel är så gullig. han blev helt vild när han fick se spårvagnen. Och när han kom in i lägenheten sa han: Mamma bor jag här? Stackaren han har rest så mycket så han kommer inte ihåg vart hans riktiga hem är. Men han har funnit sig väl till rätta och har lekt med sin tågbana hela kvällen.

Resan hem gick jätte bra, förutom att i mellanlandningen i Miami så tog passkontrollanten Marcos pass och sedan fick vi stå och vänta jätte länge i ett rum med en massa andra människor. Tillslut efter vissa påtryckningar fick vi tillbaka passet utan förklaring ??? USA!!!

Vi är så tacksamma till Gud att han tagit oss hem igen och vi alla är “hela och i gott skick.” Plötsligt känns allt som en dröm, har vi verkligen varit med om allt det där? Men nu börjar en ny etapp. Barnen har skola på måndag och Marco börjar jobba. Men vi är förväntansfulla vad Gud har för oss här hemma. Varje dag med Gud är ett äventyr om man vill, vare sig man är i Amazonas djungel eller i Klockartorpet.

Nu ska jag gå ut och se om jag hittar en internet signal någonstans så jag kan lägga upp det här. Vi har ju varken telefon eller internet ännu. Men våra gamla mobilnr. går bra att ringa oss på.