Djungelresan

I torsdags morse kl. 7.30 började vi lasta på bussen med 31 personers packning, mat för 3dagar, ljud utrustning, instrument och drama tillbehör. Ja just det, dricksvatten för drygt 3 dagar också. Allt lastades på bussens tak. Sedan åkte vi ca 2 timmar till “Nauta”, därifrån åkte vi sedan båt i drygt 1 tim till lägret där vi skulle bo.

Vi hjälptes alla åt att packa av och på buss och båt. Leonardo var med oss. Marco stannade på basen med de andra barnen. Det är för tufft för dem i djungeln, framför allt myggen. Jag kunde inte fatta hur vi skulle få på all packning på båten, men det gick!

Vi kom fram till vår lägerplats och packade av båten och blev till delade vart vi skulle sova. Många hade tält och en del hade djungel hängmattor med nät. Vi hade vart och köpt ett litet tält dagen innan och det var jag mycket glad för. Då är man säker mot framför alt myggen, men även andra små kryp.

Leonardo och jag, samt flera andra var dock väldigt lyckliga att få bo i ett hus som var helt istäckt i myggnät. Det var inget hundraprocentigt nät men hjälper en hel del. De andra sov i hus son hade golv och tak, men inga väggar.

Sedan fick vi lunch som lagats på öppen eld, för det är det enda sättet som man kan laga mat på här. Vi hade alla olika ansvarsområden, som matlagning, disk, städ, ta hand om drama kläder, sminket e.c.t

Köksansvarig Katty i köket.

På den här bron fick vi gå fram och tillbaka för att komma till vårt läger, även på kvällen när vi kom tillbaka och det var kolsvart ute. Då var man glad om man slapp trampa på en orm…

Första eftermiddagen åkte vi till en by ca 30 min bort med båten. Eftersom vi kom dit lite sent så började vi med att gå runt i husen för att inbjuda till kvällens möte. Jag hade packat med med mej en stor påse med barnens kläder för att skänka bort, framför allt Alicias kläder som blivit försmå eller som hon inte använder så ofta. Och sista huset vi kom till bodde en mamma med 6 barn, mannen var i Lima för att söka jobb. Han hade varit borta i en månad och hon hade inte hört något från honom ännu. Minstingen var 1½ mån gammal. Hon hade 4 flickor och 2 pojkar, perfekt! Hon fick alla kläderna jag hade med den dagen. På kvällen kom de alla till mötet med “Paz” kläder på :)

Jag hade också köpt med godis och kex. Det är ett måste… Så fort vi klev av båten i de olika byarna så har vi en svans av barn efter oss.

Första kvällen skulle jag och en tjej till laga mat. Vi fick vara hemma hos en familj i församlingen. Det var en erfarenhet kan jag säga. Huset står på pålar och trägolvet är gjort för dessa människor som är max 1. 50 lång och väger 45 kg. Mellan “köket” och resten av huset låg en en planka att gå på, ca 2 m ner till marken.

Det blir mörkt i djungeln kl. 18. Sedan är det bäck svart. De har inte elektricitet, vi hade små ficklampor, och ett brinnande ljus. Där skulle jag hacka lök koka makaroner och göra varm choklad. Och det var minst 1 miljon mygg.

Sedan åt vi utanför deras hus efter mötet var slut, vid 20.30 tiden på kvällen, i mörker…

Följande två dagar åkte vi till två olika byar. Programmet såg likadant ut de båda dagarna. När vi kom på förmiddagen så gick vi från hus till hus i två timmar. Vi delade in oss i grupper om ca 4 i varje grupp och knackade dörr och berättade varför vi var här och att vi skulle ha två olika program på eftermiddagen och kvällen.

Alla människor vi träffade var mycket trevlig, de flesta bjöd in oss i sina hus och vi satt och pratade med dem. De är så fascinerande hur de lever, enkelheten och närheten till naturen och allt de lever av kommer från naturen.

Dessa byar vi var i hade alla skola och kyrka. Programmet gjorde vi på fotbollsplanen utanför skolorna. På eftermiddagen kl. 15 hade vi program för barn, och på kvällen kl. 18 möte som var mer inriktat för vuxna, även om det var fullt med barn på de mötena också. Vi hade med eget ljudsystem och lampor att sätta upp på kvällen.

Några barn som gick efter oss när vi gick runt bland husen.

Massor av söta ankungar och kycklingar över allt. Och söta barn förstås.

I ett av husen vi kom till så fanns det flera barn som håll på att meta med metspö. Leonardo blev snabbt kompis med dem och fick fiska med dem. Där blev han kvar några timmar! Vilken lycka det nappade hela tiden, jag tror fiskarna i Amazonas är hungrigare…?

Vi leker lite lekar spontant med barnen innan mötet börjar.

Daniela från Österrike, i vårt team är sjuksköterska. Vi hade med oss en hel del mediciner som hade blivit skänkta för detta ändamål. Enklare saker som värktabletter och antibiotika. Många ville råd fråga Daniela. Många barn hade bronkits och feber. Den lilla bäbisen var bara 1 månad och var snorig och jätte varm. Det finns så mycket behov, det blev väl en droppe med det vi kunde hjälpa med det är ju alltid något i alla fall.

I en av byarna berättade en familj att det kommer ut en doktor och tandläkare ca 1 gång om året och då måste de betala för att få hjälp.

I ett hus där vi var bodde en äldre dam. Hon vaknade upp en morgon med huvudvärk och så var halva ansiktet förlamat. Hon hade inte själv en aning om vad som hänt henne. Hon hade troligen drabbats av ansiktsförlamning. Men jag tyckte så synd om henne för det fanns ingen som kunde förklara för henne vad som hänt.

Här lagar vi dagens lunch, stekt kött med ris och en kokt potatis.

Alla är hungriga och väntar på maten.

Sminkning inför barnmötet. Många barn som är nyfikna på vad vi gör.

På kvällen var det dax för lite mer allvarligare budskap. “The Champeon” är ett drama om vad som hände i andevärlden när Jesus dog och uppstod. “ Änglarna mot demonerna”

Sista dagen var det min tur att vara clown. Det var säkert mint 37 grader varmt och vi var på en fotbollsplan utan skugga. Vi lekte lekar, dansade och sjöng i minst 1 timma. Är det någon som hört talas om svett metoden för att gå ner i vikt? Man typ rullar in sig i plast och lägger sig i bastun och svettas ut fett… Det här är minst 100 ggr effektivare kan jag garantera!

Till sist vill jag avsluta med några bilder av Guds vackra skapelse. Varje dag fascinerades jag så av hur vackert det var, man var så otroligt nära naturen och med det så kunde man “känna” Gud i hans skapelse.

I Romarbrevet kap. 1 och vers 19 till 20 står det:

“Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat . Därför är de utan ursäkt.”

Man kan omöjligt titta på denna natur och säga att den är en slup. Det måste finnas en Gud som skapat varje lite detalj i denna underbara natur. Om vi bara ser in i vårt hjärta så finns sanningen där, den är skriven i våra hjärtan från första början.