En annorlunda kväll

Vi blev aldrig upphämtade utanför kyrkan utan fick gå ett par km till en busshållplats och ta bussen till Jujuy och kyrkan där det röda teamet var. Det var redan sent när vi kom, men det var kul att få träffa våra vänner och höra hur de hade det. De hade haft en mycket tuff vecka. De hade det också väldigt kallt som vi men det värsta av allt var att de inte fått mer än 8 madrasser och de är 14 personer i teamet. Så de hade turats om att sova på golvet vilket varit is kallt förstås, det hade inte heller fått så mycket mat?? Mycket märkligt, vi har alltid blivit så val omhändertagna på alla ställen och även om församlingen är fattig så har de försökt ge oss det bästa.

Vi förstod inte varför pastor ennamors ville att vi skulle komma och sova sista natten i hans kalla kyrka utan madrasser. Det var ingen som förstod. På kvällen hade de gudstjänst som var lite mäsklig. Jag satt mestadels i ett rum bredvid med Emanuel, och Maria som hade vattkoppor,  eftersom han var jätte hängig. Gudstjänsten var jättelång och när den äntligen var slut så ville vi börja fixa inordning så barnen kunde lägga sig. Barnen skulle få en madrass att dela på och Marco och jag skulle ligga på golvet. När vi fått inordning madrassen så kom en av församlingsmedlemmarna upp till oss och sa att det hade ett hem som vi kunde sova i. Så vi packade ihop det vi behövde för natten och fick efter ett tag åka iväg i samma pickup som hade kört oss till Monterico . Men den hade nästan ingen bensin så vi hackade fram på ettans växel till bensinstationen. Sedan var det en bra bit till huset där vi skulle bo. Det var ett litet kallt hus där en ensamstående mamma bodde. Ett av sovrummen använde hon inte så där skulle vi sova, men det fanns inga madrasser. Kl. var nu redan 00.30. De fick tag itvå madrasser och vi kröp ner med alla kläder på och försökte tränga ihpo oss så gott det gick på madrasserna.

På morgon kvisten började Leonardo kräkas. Toan fanns precis utanför rummet, så då kände vi att det var någon mening med att vi var i det huset den natten. Leonardo fortsatte sedan kräkas en gång i halvtimman nästan hela dagen. Han var så tapper och duktig han klagade inte en gång fast att vi först fick gå till en busshållplats ta en överfull buss till terminalen och sedan stå i kylan och vänta på nästa buss som skulle ta oss till Bolivias gräns.