La Paz here we come!

Det var inte så farligt med snöovädret, dagen efter kunde vi åka kl.8.00 på morgonen. Resan tog ca 8 timmar, vilket känns väldigt lite i jämförelse med vissa resor vi gjort. Bussen hade bekväma säten och vägarna var av asfalt, vilket jag inte längre ar för självklart. Det fanns bara ett problem, det fanns igen toa på bussen. Egentligen fanns det en toa med den var låst av chauffören, han sa att den inte funkade men jag vet inte om jag riktigt tror på det. Inet en enda av busarna i Bolivia har haft toa. Och denna chauffören hade ingen lusta att stanna någonstans så att åtminstone barnen skulle få kissa i vildmarken. Vi fick verkligen insistera ett par gånger och då blev han jätte irriterad. Det finns en annan sak med alla dessa resor i bussarna som jag inte gillar. Det är att det sätter på alla möjliga filmer med hög volym. Förutom att det kan vara irriterande för vem som helst att ha spanskdubbade 80 och 90-talfilmer skrikande i högtalarna så är det en hel del filmer som jag inte vill att mina barn ska se. Men sånt tänker de inte alls på, det finns inte ens på “kartan” för dem. Det är ok om de sätter på komedier eller så, vilket hänt 2 ggr hittills, men pang pang och blod,….nej!

En gång satte de på en riktig skräckfilm. Det vara några i teamet som kände igen den när den började och de kom fram till mig och berättade att den var jätte otäck. Den gången lyckades vi få dem att stänga av, efter att första personen stuckigt en hårnål i halsen på sig själv…..

Det är mycket man får ta i tu med som man aldrig tänkt på innan.

Vi kom fram till La Paz vid 16-tiden. La Paz är häftigt, vi kom in i staden uppifrån bergen. Just det vi såg faktiskt lite snö på vägen till La Paz. La Paz är indelat i låga och höga staden kan man säga, La Paz är en gryta. Det är en häftig syn att se staden breda ut sig från grytans mitt upp mot kanterna och upp på höjden.

Vi blev upphämtade på stationen av två killar med munskydd, jag tror de hade hört att nästan alla i teamet var sjuka :). Det röda teamet hade redan varit här sedan dagen innan och nu tog vi en buss till barnhemmet där de bodde och jobbade. Det var ytterligare en timma med buss uppåt utåt stadens kant. Jag bad några gånger att bromsarna skulle hålla och att bussen skulle orka i de kurviga uppförsbackarna.

Här ser ni Alalay, som barnhemmet hette. Det var ett stort område med flera byggnader. Det var en fantastisk utsikt med bergen runtomkring

Barnhemmet var stort. Vårt team hann ju inte vara med barnen lika mycket som det andra teamet. På eftermiddagen/kvällen gjorde vi inget särskilt. Dagen därpå hjälpte vi till praktiskt på området bl.a med att samla skräp och bränna, även sortera leksaker och böcker. På eftermiddagen hade vi ett program för barnen, men det var inte alla barnen som var med. Därefter packade vi ihop och åkte till kyrkan inne i staden som vi ska arbeta med resten av veckan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi hade fått veta att vi skulle få bo i olika familjer. Vi blev alla något imponerade av kyrkan. Den var så fin och så stor. De hade ett super mysigt café och ett pingisrum, ett bönerum som var super stort där det alltid fanns människor som bad och lovsjöng. Wow, det säger jag alltid när jag inte kan hitta fler ord. Jag har fortfarande så otroligt svårt med dessa kontraster i det här landet. Jag förstår dem inte bara. Vad jag sett av Peru och Lima så, visst finns det några fina hus och rika människor, men här, det är så många.

 

 

 

 

 

 

 

 

I vilket fall så på kvällen var det ett möte. Det var ett riktigt härligt möte. Sedan blev vi presenterade för våra värdfamiljer. Vi blev presenterade för en 25-årig tjej som heter Cathy. Hon berättade att just nu var hon och hennes 12-årige lillebor ensamma i huset för hennes mamma och lilla syster var på semester i Egypten. Jag började ana att den här familjen har pengar. Sedan berättade hon att hon just kommit hem från en 1 månad lång runt resa i Europa. Hon hade t.o.m besökt Norge! Nu förstod jag att de var rika.

Vi bara gapade när vi kom in i huset. Det är 3 våningar högt eller egentligen 4 om man räknar källaren. Det är byggt i typ engelsk stil. Vitt med mörka bjälkar som sticker fram. Vi blev erbjudna 3 egna sovrum, men vi tyckte 2 rum räckte mer än väl. Alla sovrum har egen toa och dusch men badkar. Vardagsrummet eller finrummet är superstort och L format med två soffgrupper en fontän i mitten och ett matsalsbord med 16 stolar. Wow, där kom det igen. Ska se om jag får låna kameran så jag kan ta lite bilder på huset.

Deras hembiträde hade dukat upp ett bort i köket med mackor och te och skinka och ost. Wow igen, det var länge sedan vi fick annat än marmelad på mackan. Det var lite kyligt på kvällen men inte minusgrader som jag sett på internet att det var i La Paz, jag tror att det är uppe på höjde det är minus grader på natten.

Följande dagar  kommer vi vara ganska upptagna med olika aktiviteter i församlingen. De flesta äter lunch hemma hos sina familjer men eftersom Cathy jobbar hela dagarna så får vi äta i yrkans café.