Kontraster

Cochabamba har fascinerat mej så mycket. Alla dessa fina hus överallt. Modernt och vad man kan se, välbärgade människor. Och då är det inte bara i kvarteret där vi bor utan i olika delar av staden, centrala staden. Men jag visste att det fanns en annan verklighet också, bara det att vi inte sett den ännu.

I går fick vi se lite av den andra verkligheten. Varje lördag har en grupp i församlingen ett torgmöte” på ett litet torg i “gamla staden”. Det är oftast samma människor som kommer till dessa möten om jag förstod rätt. De sjunger och har undervisning för vuxna, ungdomar och barn. Idag hade vi även läkaren med oss som skulle undersöka dem som ville. Jag vet inte hur ofta han gör detta, men lite nu och då antar jag. Efter lovsången delade vi alltså in de som kommit i dessa tre grupper och vi hade olika personer som undervisade från vårt team.

 

 

Jag med flera var med barnen och jag började med att berätta historien om Samuel. Sedan fortsatte vi med  lekar och sånger och ännu en bibelhistoria. Dessa barn var smutsiga och hade trasiga slitna kläder som ibland knappt hängde ihop. De flesta hade flip-flop sandaler.

När mina vänner berättade sin bibelhistoria gick jag runt bland de små barnen som inte kunde sitta still och pratade lite med dem. Många av de små barnen1-2 åringarna kom med sina storsyskon som kanske var 7-9 år.

 

Mina ögon drogs särskilt till en lite flicka som såg ut att var ca 1½ år. Man såg i hennes ansikte att hon troligen hade lite Dawnsymdrom. Rätt som det är börjar hon dra ner byxorna och jag tittade på henne för att se vad hon skulle göra. Jag trodde att hon kanske skulle kissa. Inga av de fattiga människorna vi träffat här i Latin Amerika använde blöjor på barnen, så de lär sig vi väldigt tidig ålder att bli torra. När hon visade magen blev jag chockad hennes mage såg ut som en 8 månaders gravid.

Det visade sig att hon bajsat på sig och det var därför hon vill ta av byxorna. Hon var först lite rädd för mej. Jag frågade runt bland barnen vem som var hennes mamma. En pojke på ca 7-8 år sa att hon var hans lilla syster. Så jag sa till honom att hämta hans mamma. Nej, det går inte hon är långt borta, sa han. Så jag insisterade och visade att hans lilla syster bajsat på sig. Nej, hon är på marknaden långt bort och jobbar. Men kan du springa och hämta ett par byxor då, sa jag. Nej, hon är jätte långt borta, det går inte. Ok, nu förstod jag.

Det gick liksom inte in för mig först att mamman gick inte att nå, han hade ensamt ansvar för sin lilla lillasyster. Nu gällde det att snabbt komma på något. Jag sprang och hämtade min ryggsäck och tog fram våtservetter och ett par extratrosor till Alicia och Emanuels extrabyxor. Saken var den att den lilla flickan var rädd för mig. Så först försökte jag få brorsan att hjälpa till. Men hade inte så stor lust att ta av bajsbyxor när han istället kunde lyssna på en spännande bibelberättelse. Så det vara bara att försöka rengöra den stackars lilla ledsna och rädda flickan. Efter en stund tystnade hon och jag fick klä på henne. Sedan förstod hon att jag inte var farlig så jag bar henne. Hennes små tänder var redan svarta av karies, vilket är en mycket vanlig syn bland de fattiga barnen.

Jag gick med henne till doktorn som satt i bakluckan på en bil och undersökte och skrev recept. Hon blev livrädd för honom så det gick inte så lätt att undersköka. Han bekräftade att hon hade Dawns syndrom light. Hon var väldigt förkyld och hade bronkits. Han kunde inte riktigt undersöka magen, men han sa att det inte var ovanligt att barnen såg ut så p.g.a kosten eller parasiter. Han fick i alla fall klippa bort ett tuggummi från hennes hår som satt fast där :) Det fanns inte så mycket mer att göra för henne där och då.

Mitt hjärta gick i bitar för de här små barnen. Jag kände mig så hjälplös, denna korta lilla stund vi var där. Det visade sig att brorsan till den lilla flickan hade ansvar för ännu en lillasyster som var ca 4 år. Jag gav honom 10 kr till honom och sina syskon. Det känns larvigt men jag visste inte vad jag skulle göra.

 

Kvinnor och barn köar hos doktorn som sitter i bakluckan på den vita bilen. Den lilla flickan med hatten och gröna tröjan var jätte söt i sina traditionella kläder, men hon visste hur man tiggde. När vi tog kort ville hon ha betalt för det.

Här är jag med den lilla flickan till vänster om mig är hennes storebror och till vänster om honom hans andra lilla syster.

Efter det här gick vi till en Plaza som jag tror ligger i centrum. Där gjorde vi vårt program med draman och vittnesbörd. Precis innan vi skulle gå fram och göra vårt drama kom en kille fram till mej och ville putsa mina skor. Han insisterade, så jag sa lite snabbt att om du sätter dej här framme och tittar på allt vi gör så kan du göra det sedan, alltså putsa skorna.

Han satte sig snällt och tittade på vårt program som tog ca 30 min, det kom även 2 andar skoputsar kompisar och satte sig med honom. Så fort det var slut kom han fram till mej. Så jag sa till honom ok, kom här till bänken så sätter vi oss. Jag hade redan haft min plan klar hela tiden. Han skulle precis börja packa upp sina skoputsarsaker, när jag sa nej sätt dej här bredvid mej. Vad kostar en skoputsning? 2 kr, sa han. Ok, varsågod, jag gav honom 2 bolivianos, som är i stort sett samma som 2 kr. Sedan började jag prata med honom om dramana och vad de innebär. Att Jesus har dött för honom och att Han älskar honom. Inom ort kom hans 2 kompisar och satte sig och lyssnade. Jag pratade med dem ett bra tag. Två av dem verkade lite drog påverkade. Efteråt när det kom några mer grabbar så sa de att den första killen tog droger, jag tror det var att sniffa lim, men jag är inte säker på vad de sa. Jag hade ett bra snack med dem i vilket fall, jag utmanade dem att prova att be till Jesus. Jag uppmuntrade dem att ta noga vara på de pengar de tjänade och inte slösa bort dem eller använda droger. Jag sa att det är bra att de försöker tjäna sina pengar genom att jobba och inte bara gå runt och tigga. En av killarna, som sa att han var 12 år men det tror jag inte på han såg ut som 8, han satt tyst och lyssnade på allt jag sa. Jag tror att han kommer be till Jesus ikväll när han är ensam.