Ibland undrar man vad det är för komplicerade liv vi lever i denna delen av världen... Jag är en förespråkare av valfrihet och valmöjlighet, men hur långt ska det dra och till vilket pris. Har ni sett reklamen "det var bättre förr-eller var de det", kommer inte ens ihåg vad det är reklam för, men det sitter bl.a en kille och växlar mellan 1:an och 2:an på TV:n. Vi har så mycket val att man blir helt matt ibland. Just nu är jag så irriterad på ett viss telefonbolag, irriterad är en underdrift...
När man ska vara bort så länge som vi ska så får man praktiskt taget säga upp sitt liv här i Sverige och det är då man märker hur mycket det är att säga upp. Jag blev "lurad" (det är så det känns nu i alla fall) att byta telefonbolag för ca 2 månader sedan. Jag brukar konstant säga nej tack när någon försäljare eller liknande ringer (det är inte så många dock för jag har nix telefon) men denna gång vet jag inte vad som hände och jag gick på det som den trevliga och väldigt tillmötesgående killen sa i andra ändan av luren.
Jag orkar inte gå in på detaljerna för då blir jag bara irriterad igen, men kontentan är nu att jag sagt upp telefonen, så när vi kommer tillbaka så får vi skaffa nytt tel nr. Ja, ja... det är väl inte hela världen, men det hade ju varit enklare att bara kunna frysa det som jag blev informerad om frånbörjan. Och man har annat för sig än att sitt i telefon kö, trycka på 1 och 3 och # och bli kopplad hit och dit och till slut bortkopplad...
Jag har sagt upp kabel TV och bredband, lämnat in om att betala hyran via autogiro (eftersom de inte har e-faktura, vilket jag gillar bäst), just det sagt upp mobil abonnemang, vad mer...kommer inte på nåt just nu. Ja, för livet gick inte att frysa, eller hur var det?
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar