Dagis start

På tisdagen mådde Alicia och Emanuel bättre så då åkte vi till skolan allihop. De mindre barnen har sina  klassrum på samma skolområde som de äldre barnen. Alicia går i klass för 5-åringar. Det som jag tyckte var bra är att det var nästan bara tjejer i hennes klass, hon har ju ingen tjejkompis här. Alicias fröken tyckte jag om, hon var snäll, och de är än så länge bara 10 barn i gruppen.

Emanuels grupp däremot var något helt annat. Det var ett rum fullt med 3-4 åringar, några barn hade nog inte fyllt 3 år än, och bara 2 fröknar. Eftersom det var första gången många av dem blev lämnade (och här finns ingen inskolning över huvudtaget) så var hälften av baren jätte ledsna. De var runt 30 barn och det fanns inte en chans att fröknarna skulle hinna med alla dem.

Och de ansträngde sig inte så särskilt mycket för att  trösta eller distrahera barnen genom att leka något med dem. Varje barn fick sitta på var sin stol och blev kanske tilldelat ett papper och en penna eller en bit modelera eller några pusselbitar. Mer leksaker än så finns inte.

En del barn satt med sina ryggsäckar och snaskade på chips eller kex eller t.o.m godis som de hade med i matlådan.

I två dagar gick jag dit med Emanuel och var med honom där, och satt med ledsna barn i knät. Sedan kände jag att det här går inte. Jag kan inte känna mig trygg med att lämna honom här. Droppen var att fröknarna flera gånger hotade barnen som var ledsna eller om de inte satt still. De sa om du inte slutar gråta så kommer din mamma inte och hämtar dej, då får du stanna här i natt. Eller den som gråter kommer doktorn och hämtar och så lägger han något på tungan eller tar tungan. Det kändes inte så pedagogisk precis, de är väl det snällaste man kan säga om det.

På bilden bredvid står barnen och tvättar händerna. Det är en kran i väggen som sprutar ner rakt på golvet.De hade inget handfat. Och till höger om kranen finns en toalett till alla barn. Det fanns en pissoar för killarna också bredvid.

Barnen i Alicias klass hade en egen toa i sitt klassrum vilket kändes mycket bra.

Jag tyckte jätte synd om barnen, och det faktum att det inte fanns nåra leksaker. Så tänker man på det överflöd vi lever i här i Sverige. Andra dagen tog jag med några Mc Donalds leksaker som jag hade här det var väl fyra st. Barnen var helt fascinerade och en kille satt som förtrollad med en lite plast leksak i en timma.