måndag, mars 16, 2009

Veckans undervisning

Denna vecka har vi haft ett par från Colombia här. De har undervisat om relationer i alla dess former.

Ricardo och Marilú  Rodriguez har arbetat inom UMU i över 30 år, hela sina vuxna liv, och de är regionsledare för UMU Syd Amerikas norra delar. I Colombia är UMU stort och har baser i flera städer med många olika skolor inom University of the Nations, som pågår året runt. De är också mycket aktiva inom Kings Kids och det var spännande att höra om deras projekt som pågår i deras stad i Colombia.

Vi pratade om passion. Hur våra passioner speglar vem vi är, vad vi tror på, hur vi ser på livet, hur vi beter oss, hur vi känner oss, vår självbild. Det filtrerar den undervisning vi får, det vi hör och ser, vår världsbild och t.o.m hur vi tolkar bibeln.

Hur vet man att man älskar, hur mycket man älskar? Finns det något mått på kärleken? Vem är vårt exempel?
Jesus, han visade den största kärleken, genom sitt offer, han gav sitt eget liv för att han älskar oss så mycket.
Det finns ingen kärlek som inte kostar. Hur mycket är du beredd att offra? För din tro, för din familj, din make/maka dina barn, dina vänner, din församling, din nästa-din granne, din arbetskamrat.

För mej är ett mått på kärlek TID. Vad spenderar jag min tid på? Vad offrar jag min tid på? Det speglar också min passion. Många gånger kan en “strid” uppstå mellan det jag tror på, min passion, och hur jag verkligen lever mitt liv. Hjärtat säger en sak och huvudet ett annat. Jag fick en del viktiga tankeställare och fick även omvärdera min “prioriteringslista” så att den kom i linje med min passion, min tro och mitt hjärta. Det är vad som alltid funnits djupt där inne, men av olika orsaker så tillåter man annat komma emellan och störa ordningen. Och låter man det gå riktigt lång tid så glömmer man tillslut sim passion.

Vi pratade om kommunikation och olikheter mellan män och kvinnor. Guds plan för hur vi ingår relationer. Helt suverän undervisning. Den skulle vara en självklar del i varje ungdomsgrupp världen över. Gud vill alltid vårt bästa och han är rädd om oss, därför ger han oss riktlinjer för vårt liv. Men viktigast av allt vi är fria, han har skapat oss med frihet att välja. I den friheten har vi våra val och beslut. Och när vi tar beslut och gör val kommer konsekvenser, bra eller dåliga, beroende på de val vi gör. Ibland tar vi felaktiga beslut, p.ga. ignorans eller ovisshet, men vi får leva med konsekvensen. Det fantastiska är att även i det som ser hopplöst eller “kört” ut, så har Gud en väg för oss om vi vill gå på den. Gud kan vända även det värsta in till något gott. Men det kan ta tid innan vi ser det ibland och uthållighet och tålamod behövs.

Vi lär oss också av våra misstag och vi växer när vi går igenom tuffa tider. Ett bra “komihåg” är kolla med Gud först, och gör sedan :) Det där sa jag främst till mej själv:)

Både jag och Marco har fått uppleva att det finns en ny start när vissa saker har gått fel. Vi har haft några sköna samtal med pastorsparet som betytt massor för oss. Vi fick verkligen praktisera förra veckans undervisning om mentorskap och lärjungaskap med dem, även om det bara var för några dagar. Och ibland är det allt som behövs. De var sådana exempel, de berättade hur det var när deras barn var små och saker som gjort skillnad i deras liv. Vi är så tacksamma för de timmar vi fick med dem. Och de har lovat att fortsätta be för oss och att hålla kontakten.

IMG_5729

2 kommentarer :

EllenFjällen sa...

Hejsan Anna och HELA familjen!!

Så galet roligt att få hänga med på eran resa (har läst igen typ två månader och det är ju en del som hänt under dessa två månader) det låter så spännande!

Eran blogg är så perfekt - så personlig vardagsnära och så ger du även mig lite tankar om vad livet handlar om!

Hoppas verkligen att ni ska få härliga månader och kunna njuta av livet i Peru! Jag är så imponerad. En del tyckte du var cool som gick Bunn med barnen och allt. En piss i havet om man jämför med detta. För Gud, familjen Paz (och familjen Ström, några vänner här på Råslätt) finns INGENTING som är omöjligt! Ni sporrar andra!

Välsignelse oc beskydd över er alla!
Kram Ellen

Familjen Paz sa...

Tack Ellen! Du har verkligen gåvan att uppmuntra. Jag liksom hör din goa röst bara genom att läsa det du skrivit. Saknar ej! Guds välsignelse till dej också. Stor Kram från Anna.